Hej mina hjärtan
(Det funkar inte)
Det är tisdag. (fick jag bekräftat av Sigrid, så nu vet jag säkert)
Här sitter jag och lyssnar på partymusik och dricker vin. (Tr3 apor måste ju vara det godaste vita like ever)
GUD VAD JAG ÄR SUGEN PÅ ATT GÅ UT.
Det var evigheter sen jag fick dansa mig svettig, älska livet och känna spriten gå runt i huvudet (på samma gång iallafall, älskar livet gör jag för det allra mesta)
Patetisk ensamfylla?
Nä, det är inte värt det, och lite värdighet har jag. (Nu vet jag vad ni tänker. Ni tänker helt enkelt "ellerrrrrr?" Vad tar ni mig för?)
Jag gillar inte att jag får tippa vinboxen för att få ut nåt på en tisdag. Det får mig att känna mig som en alkoholist.
Jag kom att tänka på ett sms jag fick för några dagar sen.
Det gick ut på att han inte svarade så snabbt för att han var med exet och hon blev så sur då.
Svartsjuka alltså.
Det tycker jag är en spännande sak och en intressant aspekt i förhållanden.
Jag skulle vilja påstå att jag väldigt sällan är svartsjuk.
Jag är många gånger nyfiken. Men sällan svartsjuk.
Ska man vara svartsjuk?
Gör det en till en bättre människa/flickvän/pojkvän?
Är det värt det?
Vad ska man vara svartsjuk på?
Jag tror nästan att min brist på svartsjuka har med mitt otroliga ego att göra.
Min fantastiska självgodhet. Min underbara "jag är störst bäst vackrast och du kommer aldrig mer få nån som jag så vill du ha nåt annat kan du dra åt helvete" attityd.
Jag tror jävligt bra om mig själv, även om jag vet att jag inte är perfekt.
Jag har komplex precis som alla andra, min kroppsbehåring (apflickan), mina fötter, fula tuttar, okvinnlig röv, avsaknad av midja, manliga knän, bulliga kinder och värst av allt, magen. Jag h a t a r min mage. Att någon tar på den är nästan outhärdligt.
Ändå tror jag att jag är helt makalöst fantastisk och oemotståndlig.
Så oemotståndlig att ingen möjligtvis skulle vilja se åt någon annan.
Som jag sa till Buggan, "jag vet ju att jag är snygg. Och jag är smart. Jag är nog helt enkelt lite bäst i världen".
Jag saknar Buggan. Hon är som jag. Fast kort, blond och ung.
Jag kanske skulle skaffa mig lite ödmjukhet så jag också fick uppleva det här med svartsjuka?
;)
Nu ska jag höja ljudet så jag retar upp min hagga till granne som redan hunnit klaga på att jag för oväsen.
Hon är ondska, jag skojar inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar