27 februari 2011
Ugly girls beckon to me
Att skaka hand.
En grundläggande kunskap när det gäller att ta kontakt med andra människor.
Man sträcker ut sin högra hand, tar ett stadigt tag om den andra partens högerhand, för dem upp och ner, kör sin grej (det vanliga är väl att presentera sig, men man kan ju också vråla, rapa, klia sig i skrevet eller peta sig i näsan, vad fan vet jag) och släpper sedan.
Hur jävla svårt får det egentligen lov att vara?
Idag har jag återigen tvingats skaka hand med en död fisk.
Finns det ärligt talat något mer obehagligt?
Det är värre än både massage OCH frisörer, samtidigt!
När jag blir härskare över världen ska jag införa Handslag A som en kärnämneskurs i skolan!
En grundläggande kunskap när det gäller att ta kontakt med andra människor.
Man sträcker ut sin högra hand, tar ett stadigt tag om den andra partens högerhand, för dem upp och ner, kör sin grej (det vanliga är väl att presentera sig, men man kan ju också vråla, rapa, klia sig i skrevet eller peta sig i näsan, vad fan vet jag) och släpper sedan.
Hur jävla svårt får det egentligen lov att vara?
Idag har jag återigen tvingats skaka hand med en död fisk.
Finns det ärligt talat något mer obehagligt?
Det är värre än både massage OCH frisörer, samtidigt!
När jag blir härskare över världen ska jag införa Handslag A som en kärnämneskurs i skolan!
26 februari 2011
Big in...
...Sydkorea?
15 sydkoreanska besökare på bloggen, den här veckan!
+ en från Förenade Arabemiraten.
Woho!
15 sydkoreanska besökare på bloggen, den här veckan!
+ en från Förenade Arabemiraten.
Woho!
25 februari 2011
Plug it in, take it back, pull my head out
Idag var en konstig dag.
En konstig och jävligt jobbig dag.
Hela morgonen och förmiddagen gick åt till en häst som dog för oss iallafall.
Att se all den smärtan hos hästkraken och den sorgen hos ägarna, det är fruktansvärt.
Det värker i hjärtat bara jag tänker på det, jag vet ju hur det känns själv.
Och det gick så fort!
Därför tycker jag att det är okej med min så kallade middag.
Havregrynsgröt. potatisklyftor, ett ägg och glass. Yes box.
Men ikväll har jag varit lite produktiv.
Jag har varit i civilisationen och sett lite andra människor (därav kvällens glass)
Jag har lagat mat tills imorgon (därav potatisen)
Jag har tillochmed lyckats klura ut hur tvättmaskinen från yttre rymden fungerar. Tror jag. Hoppas jag.
Så det enda som är kvar ikväll är att tömma den, diska och sova.
Jag har sovmorgon till nio imorgon, wiho!
En konstig och jävligt jobbig dag.
Hela morgonen och förmiddagen gick åt till en häst som dog för oss iallafall.
Att se all den smärtan hos hästkraken och den sorgen hos ägarna, det är fruktansvärt.
Det värker i hjärtat bara jag tänker på det, jag vet ju hur det känns själv.
Och det gick så fort!
Därför tycker jag att det är okej med min så kallade middag.
Havregrynsgröt. potatisklyftor, ett ägg och glass. Yes box.
Men ikväll har jag varit lite produktiv.
Jag har varit i civilisationen och sett lite andra människor (därav kvällens glass)
Jag har lagat mat tills imorgon (därav potatisen)
Jag har tillochmed lyckats klura ut hur tvättmaskinen från yttre rymden fungerar. Tror jag. Hoppas jag.
Så det enda som är kvar ikväll är att tömma den, diska och sova.
Jag har sovmorgon till nio imorgon, wiho!
24 februari 2011
I'm not Jesus, I will not forgive
Det kunde ha blivit ett platt fall två meter ner för mig idag.
Som tur är väger min överfulla hjärna tillräckligt mycket för att hamna längst ner och dämpa fallet. Plytet rätt ner i snön. Jag är bara evigt tacksam över att den inte dolde en frusen hög med hästskit.
Fabio bockade av mig i eftermiddags.
Jag har nog aldrig suttit på en kusebuse som bockat SÅ mycket.
Slutsats; Han uppskattade att få galoppera i snön, men inte lika mycket att ållas tillbaka och ligga bakom Rut.
Jag följde våra spår tillbaka när jag fångat in kräket igen, jag är faktiskt imponerad över mig själv. Man ser att det blev ett antal språng innan den stora kratern som jag orsakade vid min graciösa landning. Det tog ju aldrig slut, jag hade ju inte ens en ynka liten chans!
Mitt huvud gör sig stillsamt och molande påmint om att det inte uppskattar att användas som krockkudde, så planen för kvällen är inget mer än att koka soppa (matlådor slut!), duscha och försöka få liv i tvättmaskinen från helvetet. Den ser ju helt fläng ut, jag vet inte i vilken ände jag ska börja!
Som tur är väger min överfulla hjärna tillräckligt mycket för att hamna längst ner och dämpa fallet. Plytet rätt ner i snön. Jag är bara evigt tacksam över att den inte dolde en frusen hög med hästskit.
Fabio bockade av mig i eftermiddags.
Jag har nog aldrig suttit på en kusebuse som bockat SÅ mycket.
Slutsats; Han uppskattade att få galoppera i snön, men inte lika mycket att ållas tillbaka och ligga bakom Rut.
Jag följde våra spår tillbaka när jag fångat in kräket igen, jag är faktiskt imponerad över mig själv. Man ser att det blev ett antal språng innan den stora kratern som jag orsakade vid min graciösa landning. Det tog ju aldrig slut, jag hade ju inte ens en ynka liten chans!
Mitt huvud gör sig stillsamt och molande påmint om att det inte uppskattar att användas som krockkudde, så planen för kvällen är inget mer än att koka soppa (matlådor slut!), duscha och försöka få liv i tvättmaskinen från helvetet. Den ser ju helt fläng ut, jag vet inte i vilken ände jag ska börja!
23 februari 2011
An empty goldmine, eyes that are blind
Det slog mig tidigare idag, att jag har just missat årets jävla happening. Starten på bokrean.
Vinterns stora ljuspunkt, bättre än alla mellandagsreor i världen.
Jag vill ju också slåss med tjockisar, gräva mig igenom trave efter trave av böcker och framförallt lukta.
LUKTA på dem goddamnit, det finns bara två lukter som slår lukten av böcker, det är hästar och män. (Bensin kommer på en fjärdeplats.)
Men när ska jag hinna?
Jag är ju inte ledig förrän nästa helg.
Jag kan ju inte missa världens bästa rea...
När jag blir stor (heh) vill jag ha ett bibliotek hemma. Väggar fyllda med böcker, hylla efter hylla, rad efter rad.
Ge mig det och jag är din.
Vinterns stora ljuspunkt, bättre än alla mellandagsreor i världen.
Jag vill ju också slåss med tjockisar, gräva mig igenom trave efter trave av böcker och framförallt lukta.
LUKTA på dem goddamnit, det finns bara två lukter som slår lukten av böcker, det är hästar och män. (Bensin kommer på en fjärdeplats.)
Men när ska jag hinna?
Jag är ju inte ledig förrän nästa helg.
Jag kan ju inte missa världens bästa rea...
När jag blir stor (heh) vill jag ha ett bibliotek hemma. Väggar fyllda med böcker, hylla efter hylla, rad efter rad.
Ge mig det och jag är din.
22 februari 2011
Keep all your fantasies that's all we are
Hej mina hjärtan
(Det funkar inte)
Det är tisdag. (fick jag bekräftat av Sigrid, så nu vet jag säkert)
Här sitter jag och lyssnar på partymusik och dricker vin. (Tr3 apor måste ju vara det godaste vita like ever)
GUD VAD JAG ÄR SUGEN PÅ ATT GÅ UT.
Det var evigheter sen jag fick dansa mig svettig, älska livet och känna spriten gå runt i huvudet (på samma gång iallafall, älskar livet gör jag för det allra mesta)
Patetisk ensamfylla?
Nä, det är inte värt det, och lite värdighet har jag. (Nu vet jag vad ni tänker. Ni tänker helt enkelt "ellerrrrrr?" Vad tar ni mig för?)
Jag gillar inte att jag får tippa vinboxen för att få ut nåt på en tisdag. Det får mig att känna mig som en alkoholist.
Jag kom att tänka på ett sms jag fick för några dagar sen.
Det gick ut på att han inte svarade så snabbt för att han var med exet och hon blev så sur då.
Svartsjuka alltså.
Det tycker jag är en spännande sak och en intressant aspekt i förhållanden.
Jag skulle vilja påstå att jag väldigt sällan är svartsjuk.
Jag är många gånger nyfiken. Men sällan svartsjuk.
Ska man vara svartsjuk?
Gör det en till en bättre människa/flickvän/pojkvän?
Är det värt det?
Vad ska man vara svartsjuk på?
Jag tror nästan att min brist på svartsjuka har med mitt otroliga ego att göra.
Min fantastiska självgodhet. Min underbara "jag är störst bäst vackrast och du kommer aldrig mer få nån som jag så vill du ha nåt annat kan du dra åt helvete" attityd.
Jag tror jävligt bra om mig själv, även om jag vet att jag inte är perfekt.
Jag har komplex precis som alla andra, min kroppsbehåring (apflickan), mina fötter, fula tuttar, okvinnlig röv, avsaknad av midja, manliga knän, bulliga kinder och värst av allt, magen. Jag h a t a r min mage. Att någon tar på den är nästan outhärdligt.
Ändå tror jag att jag är helt makalöst fantastisk och oemotståndlig.
Så oemotståndlig att ingen möjligtvis skulle vilja se åt någon annan.
Som jag sa till Buggan, "jag vet ju att jag är snygg. Och jag är smart. Jag är nog helt enkelt lite bäst i världen".
Jag saknar Buggan. Hon är som jag. Fast kort, blond och ung.
Jag kanske skulle skaffa mig lite ödmjukhet så jag också fick uppleva det här med svartsjuka?
;)
Nu ska jag höja ljudet så jag retar upp min hagga till granne som redan hunnit klaga på att jag för oväsen.
Hon är ondska, jag skojar inte.
(Det funkar inte)
Det är tisdag. (fick jag bekräftat av Sigrid, så nu vet jag säkert)
Här sitter jag och lyssnar på partymusik och dricker vin. (Tr3 apor måste ju vara det godaste vita like ever)
GUD VAD JAG ÄR SUGEN PÅ ATT GÅ UT.
Det var evigheter sen jag fick dansa mig svettig, älska livet och känna spriten gå runt i huvudet (på samma gång iallafall, älskar livet gör jag för det allra mesta)
Patetisk ensamfylla?
Nä, det är inte värt det, och lite värdighet har jag. (Nu vet jag vad ni tänker. Ni tänker helt enkelt "ellerrrrrr?" Vad tar ni mig för?)
Jag gillar inte att jag får tippa vinboxen för att få ut nåt på en tisdag. Det får mig att känna mig som en alkoholist.
Jag kom att tänka på ett sms jag fick för några dagar sen.
Det gick ut på att han inte svarade så snabbt för att han var med exet och hon blev så sur då.
Svartsjuka alltså.
Det tycker jag är en spännande sak och en intressant aspekt i förhållanden.
Jag skulle vilja påstå att jag väldigt sällan är svartsjuk.
Jag är många gånger nyfiken. Men sällan svartsjuk.
Ska man vara svartsjuk?
Gör det en till en bättre människa/flickvän/pojkvän?
Är det värt det?
Vad ska man vara svartsjuk på?
Jag tror nästan att min brist på svartsjuka har med mitt otroliga ego att göra.
Min fantastiska självgodhet. Min underbara "jag är störst bäst vackrast och du kommer aldrig mer få nån som jag så vill du ha nåt annat kan du dra åt helvete" attityd.
Jag tror jävligt bra om mig själv, även om jag vet att jag inte är perfekt.
Jag har komplex precis som alla andra, min kroppsbehåring (apflickan), mina fötter, fula tuttar, okvinnlig röv, avsaknad av midja, manliga knän, bulliga kinder och värst av allt, magen. Jag h a t a r min mage. Att någon tar på den är nästan outhärdligt.
Ändå tror jag att jag är helt makalöst fantastisk och oemotståndlig.
Så oemotståndlig att ingen möjligtvis skulle vilja se åt någon annan.
Som jag sa till Buggan, "jag vet ju att jag är snygg. Och jag är smart. Jag är nog helt enkelt lite bäst i världen".
Jag saknar Buggan. Hon är som jag. Fast kort, blond och ung.
Jag kanske skulle skaffa mig lite ödmjukhet så jag också fick uppleva det här med svartsjuka?
;)
Nu ska jag höja ljudet så jag retar upp min hagga till granne som redan hunnit klaga på att jag för oväsen.
Hon är ondska, jag skojar inte.
21 februari 2011
Lennart vs... Lennart?
BJÖRN ROSENSTRÖM?
Mitt inre monster har jag närt och fött
Med hunger, törst och kniv
För människoblod och människokött
tog jag mina systrars liv
Jag åt och drack i vilda drag
från byltet i min famn
ty jag är en antropofag
och Lennart är mitt namn
Lennart - kannibal
Lennart - kannibal
Jag grät när jag plötsligt förstod
vad jag faktiskt hade gjort
Jag slickade min systers blod
från eggen lika fort
Måhända är min metabolism
av särskilt udda mått
Men jag har fastnat för kannibalism
och älskar köttet rått!
Blodets fest - en nattlig vard
i månens bleka sken
Med lust och iver gnager jag
på vita människoben
RAUBTIER?
Lennart kan inte cykla.
Lennart har det svårt.
Det är något med balansen som är fel, ohoh.
När Lennart ska cykla, går allting snett.
Det skaver och det kränger
och vinglar lite lätt.
Så har det alltid varit sen Lennart var grabb,
koordinationen har aldrig varit snabb.
Ohoh Lennart har dålig motorik,
stackars Lennart han kämpar och sliter.
Lennart har dålig motorik,
mot hans åkomma ingenting biter.
Lennart har dålig motorik.
Yeahyeahyeahyeahyeah
Lennart han har en hustru sedan många år tillbaks,
men dom har inga ungar och lär aldrig några få.
För när det lider in mot kvällen och parningsleken ska ta vid,
då får Lennart problem och han träffar jämt bredvid.
Så har det alltid varit sen Lennarts debut,
han hade krut i brallan men det kom aldrig ut.
Ohoh Lennart har dålig motorik,
stackars Lennart han kämpar och sliter.
Lennart har dålig motorik,
mot hans åkomma ingenting biter.
Lennart har dålig motorik.
Yeahyeahyeahyeahyeah
Lennart for iväg till en fabrik och bad dom göra motorik.
Men chefen sa: "Här gör vi bara stativ"
Då tog Lennart fram sin kniv
och stötte den i chefens kropp.
Trodde han,
men snart han fann,
att han stött den i en annan man.
Stött den i en annan man.
Ohoh Lennart har dålig motorik,
stackars Lennart han kämpar och sliter.
Lennart har dålig motorik,
mot hans åkomma ingenting biter.
Lennart har dålig motorik.
Yeahyeahyeahyeahyeah
Lennart.
Alltså hallå. Kunde de iallafall inte hittat på nåt annat töntigt namn?
Ledsen Raubtier, ni gör det liksom inte riktigt lika bra.
Mitt inre monster har jag närt och fött
Med hunger, törst och kniv
För människoblod och människokött
tog jag mina systrars liv
Jag åt och drack i vilda drag
från byltet i min famn
ty jag är en antropofag
och Lennart är mitt namn
Lennart - kannibal
Lennart - kannibal
Jag grät när jag plötsligt förstod
vad jag faktiskt hade gjort
Jag slickade min systers blod
från eggen lika fort
Måhända är min metabolism
av särskilt udda mått
Men jag har fastnat för kannibalism
och älskar köttet rått!
Blodets fest - en nattlig vard
i månens bleka sken
Med lust och iver gnager jag
på vita människoben
RAUBTIER?
Lennart kan inte cykla.
Lennart har det svårt.
Det är något med balansen som är fel, ohoh.
När Lennart ska cykla, går allting snett.
Det skaver och det kränger
och vinglar lite lätt.
Så har det alltid varit sen Lennart var grabb,
koordinationen har aldrig varit snabb.
Ohoh Lennart har dålig motorik,
stackars Lennart han kämpar och sliter.
Lennart har dålig motorik,
mot hans åkomma ingenting biter.
Lennart har dålig motorik.
Yeahyeahyeahyeahyeah
Lennart han har en hustru sedan många år tillbaks,
men dom har inga ungar och lär aldrig några få.
För när det lider in mot kvällen och parningsleken ska ta vid,
då får Lennart problem och han träffar jämt bredvid.
Så har det alltid varit sen Lennarts debut,
han hade krut i brallan men det kom aldrig ut.
Ohoh Lennart har dålig motorik,
stackars Lennart han kämpar och sliter.
Lennart har dålig motorik,
mot hans åkomma ingenting biter.
Lennart har dålig motorik.
Yeahyeahyeahyeahyeah
Lennart for iväg till en fabrik och bad dom göra motorik.
Men chefen sa: "Här gör vi bara stativ"
Då tog Lennart fram sin kniv
och stötte den i chefens kropp.
Trodde han,
men snart han fann,
att han stött den i en annan man.
Stött den i en annan man.
Ohoh Lennart har dålig motorik,
stackars Lennart han kämpar och sliter.
Lennart har dålig motorik,
mot hans åkomma ingenting biter.
Lennart har dålig motorik.
Yeahyeahyeahyeahyeah
Lennart.
Alltså hallå. Kunde de iallafall inte hittat på nåt annat töntigt namn?
Ledsen Raubtier, ni gör det liksom inte riktigt lika bra.
I can rip you off, and steal all your cash
Såhär har min Spotifyhistorik sett ut ikväll, med endast ett fåtal undantag, medan jag slösat bort två timmar och åtta minuter mellan Dalarna och Karlskoga.
Hihi.
20 februari 2011
Screw your girl in the back of my cadillac
Vilken vansinnigt utvecklingsstörd helg. Klockan är 21.39, jag är slut som människa och borde verkligen sova.
Jag sitter och skriver det här i word och väntar tappert på att mitt helvetes jävla fittbredband bestämmer sig för att hoppa igång en liten stund till så jag blixtsnabbt kan få upp det på bloggen.
För första gången i mitt nittonåriga liv bor jag ensam.
Leskig hezt.
Hela helgen har varit vigd i flyttens tecken, jag har efter bästa förmåga försökt kombinera jobb, packande och körande på grejer.
Detta resulterade i sängdags framåt halv två snåret igårkväll, efter nattmackor, semlor och vin med världens bästa mamma.
Jag är tacksam mot henne för så mycket.
(Vi pratar tydligen likadant?)
Idag fick vi hit det sista från lägenheten i Skägget (förutom sommardäcken och lite annat skräp som jag måste hämta nån dag) och efter mycket om, men och dödsångest lyckades vi släpa allt uppför trapporna hit.
Jag ska aldrig mer flytta.
Jag ska aldrig mer göra mig av med något.
Jag ska aldrig mer köpa någonting nytt.
Jag vill nämligen aldrig någonsin mer bära något upp eller nerför en trappa.
Jag höll på att strypas av ett bord. På riktigt.
Uppackning och iordningsställande sparar jag till imorgon. Det enda projekt jag har kvar är att duscha (och förhoppningsvis svara på ett litet sms dårå).
Tvätta håret.
Jag skulle egentligen ha gjort det igår. (I förrgår också iochförsig, men det säger vi inte högt.)
Då upptäcker jag till min stora glädje att schampot var kvar i Skäggetlägenheten.
Vad gör man? Tvättar håret med tvål. Som en vis mans bror en gång sa, ”det är lite som att runka med en sax, det funkar ju, men det är ju inte så jävla skönt”.
Jag undrar om det kliade mest före eller efter.
Jag har tydligen syskon.
Minst två. Äldre bröder.
Jag tror att jag tittar på den ene på Facebook. Vilken jävla grej.
Töfft.
P.S. Jag sitter och spelar Röj i väntan på bredbandsanslutning. Jag minns den tid jag var besatt. Beroende. Jag var kung.
Men fan vad det är svårt med en laptop. Man behöver ju en mus.
Jag sitter och skriver det här i word och väntar tappert på att mitt helvetes jävla fittbredband bestämmer sig för att hoppa igång en liten stund till så jag blixtsnabbt kan få upp det på bloggen.
För första gången i mitt nittonåriga liv bor jag ensam.
Leskig hezt.
Hela helgen har varit vigd i flyttens tecken, jag har efter bästa förmåga försökt kombinera jobb, packande och körande på grejer.
Detta resulterade i sängdags framåt halv två snåret igårkväll, efter nattmackor, semlor och vin med världens bästa mamma.
Jag är tacksam mot henne för så mycket.
(Vi pratar tydligen likadant?)
Idag fick vi hit det sista från lägenheten i Skägget (förutom sommardäcken och lite annat skräp som jag måste hämta nån dag) och efter mycket om, men och dödsångest lyckades vi släpa allt uppför trapporna hit.
Jag ska aldrig mer flytta.
Jag ska aldrig mer göra mig av med något.
Jag ska aldrig mer köpa någonting nytt.
Jag vill nämligen aldrig någonsin mer bära något upp eller nerför en trappa.
Jag höll på att strypas av ett bord. På riktigt.
Uppackning och iordningsställande sparar jag till imorgon. Det enda projekt jag har kvar är att duscha (och förhoppningsvis svara på ett litet sms dårå).
Tvätta håret.
Jag skulle egentligen ha gjort det igår. (I förrgår också iochförsig, men det säger vi inte högt.)
Då upptäcker jag till min stora glädje att schampot var kvar i Skäggetlägenheten.
Vad gör man? Tvättar håret med tvål. Som en vis mans bror en gång sa, ”det är lite som att runka med en sax, det funkar ju, men det är ju inte så jävla skönt”.
Jag undrar om det kliade mest före eller efter.
Jag har tydligen syskon.
Minst två. Äldre bröder.
Jag tror att jag tittar på den ene på Facebook. Vilken jävla grej.
Töfft.
P.S. Jag sitter och spelar Röj i väntan på bredbandsanslutning. Jag minns den tid jag var besatt. Beroende. Jag var kung.
Men fan vad det är svårt med en laptop. Man behöver ju en mus.
18 februari 2011
And I'll believe in you when the world comes apart
Flest människor föds i Mars.
Flest människor ska tydligen dö i februari. (Och november om jag inte minns fel)
Just nu verkar det som om det är mer än människor som dör i februari.
Imorgon kommer A&L hem. Typ två dagar för sent. Saker och ting har börjat gå lite galet här.
Eller lite galet my ass, det har börjat rasa käpprätt åt helvete.
Häromdagen började det födas kalvar. Den andra som kom föddes utomhus, precis intill hagstaketet.
Kojäveln måste ha tagit i från tårna, för hon lyckades föda ut den så den rullade in under staketet och in i Skutts hage.
Det var inte meningen att den kraken skulle klara sig.
Den dog igår, förmodligen ihjälklämd/nertrampad av tjurarna.
Igår gick också startmotorn på traktorn åt helvete.
Nu kommer det bästa av allt. Gurra Grävling fick dessutom kolik.
Den mest dyrbara hästen i stallet och den mest ohanterliga hästen i stallet fick kolik.
SVi lyckades få i honom kramplösande, inget hände.
Betforvatten, inget hände.
Ringde både våra vanliga veterinärer och distriktarna i Linköping, inget svar.
A&L, inget svar.
Stellan var inte hemma.
Till slut fick vi tag i en distriktare från Borensberg som kom ut, en liten kvinna. Min första fråga när vi hälsat var " Vet du vad det här är för häst? Vet du vad du ger dig in på? "
Vi drogade besten så han till slut stod i våra knän och snarkade. Då var det svårt att föreställa sig honom som den mördarmaskin han kan vara om han känner för det.
Så vi lyckades både undersöka honom, slanga honom i näsan och sätta in dropp. Några timmar senare trodde vi faran var över, för då började han härja som alltid, sparka med frambenen efter oss och anfalla droppslangen.
Räddade våran kväll gjorde Annas mamma, Yvonne, som kom med mackor, frukt och juice. Utan det hade jag nog inte överlevt de ångestladdade, iskalla timmarna på golvet i stallgången.
Halv två åkte vi ifrån stallet, med stelfrusna fingrar och ögon som gick i kors av trötthet. Det skulle vi inte gjort, för imorse var han värre än någonsin. Stellan och Amanda kastade sig iväg till Strömsholm, jag kände mest för att lägga mig ner, gråta och kräkas.
Det lugnade sig ett tag när de väl kom dit, men det kom tillbaka igen...
Gode gud, låt honom inte dö för mig, jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv.
Flest människor ska tydligen dö i februari. (Och november om jag inte minns fel)
Just nu verkar det som om det är mer än människor som dör i februari.
Imorgon kommer A&L hem. Typ två dagar för sent. Saker och ting har börjat gå lite galet här.
Eller lite galet my ass, det har börjat rasa käpprätt åt helvete.
Häromdagen började det födas kalvar. Den andra som kom föddes utomhus, precis intill hagstaketet.
Kojäveln måste ha tagit i från tårna, för hon lyckades föda ut den så den rullade in under staketet och in i Skutts hage.
Det var inte meningen att den kraken skulle klara sig.
Den dog igår, förmodligen ihjälklämd/nertrampad av tjurarna.
Igår gick också startmotorn på traktorn åt helvete.
Nu kommer det bästa av allt. Gurra Grävling fick dessutom kolik.
Den mest dyrbara hästen i stallet och den mest ohanterliga hästen i stallet fick kolik.
SVi lyckades få i honom kramplösande, inget hände.
Betforvatten, inget hände.
Ringde både våra vanliga veterinärer och distriktarna i Linköping, inget svar.
A&L, inget svar.
Stellan var inte hemma.
Till slut fick vi tag i en distriktare från Borensberg som kom ut, en liten kvinna. Min första fråga när vi hälsat var " Vet du vad det här är för häst? Vet du vad du ger dig in på? "
Vi drogade besten så han till slut stod i våra knän och snarkade. Då var det svårt att föreställa sig honom som den mördarmaskin han kan vara om han känner för det.
Så vi lyckades både undersöka honom, slanga honom i näsan och sätta in dropp. Några timmar senare trodde vi faran var över, för då började han härja som alltid, sparka med frambenen efter oss och anfalla droppslangen.
Räddade våran kväll gjorde Annas mamma, Yvonne, som kom med mackor, frukt och juice. Utan det hade jag nog inte överlevt de ångestladdade, iskalla timmarna på golvet i stallgången.
Halv två åkte vi ifrån stallet, med stelfrusna fingrar och ögon som gick i kors av trötthet. Det skulle vi inte gjort, för imorse var han värre än någonsin. Stellan och Amanda kastade sig iväg till Strömsholm, jag kände mest för att lägga mig ner, gråta och kräkas.
Det lugnade sig ett tag när de väl kom dit, men det kom tillbaka igen...
Gode gud, låt honom inte dö för mig, jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv.
17 februari 2011
16 februari 2011
I den här texten är det krypet som dör!
Lycka till att komma igenom denna hinder.
Invandrarsvenskan <3
Let me help to chain the weights onto your legs
Jag ägnade lunchen åt att skriva ett inlägg. Ett långt jävla inlägg. ´Skulle publicera det, och bam, ingen internetanslutning.
Jag trodde iallafall att jag skulle kunna lägga upp det nu, men det enda som sparats var de första raderna.
C R A P!
Det jag ville ha sagt var iallafall att det var jävligt synd om mig imorse. Helt obeskrivligt vansinnigt synd om mig.
Från det att jag slog upp ögonen imorse var min hjärna fylld av en enda sak.
Semla.
Det fanns en semla i fikastugan som jag skulle få sätta tänderna i på frukostrasten!
(Årets tredje semla jag skulle få sätta tänderna i om vi ska vara ärliga. Jag går in stenhårt för projekt röv, okej?)
Så när klockan äntligen blev halv nio och kräkena fått mat och blivit påklädda nästan sprang jag in i stugan och möttes av ett tomt bord. Den var borta!
Någon nedrig fan stal den!
Vem tjyven var är fortfarande ett mysterium, men högst upp på listan över misstänkta står chefens senila morsa. Om jag har rätt i mina misstankar lär jag aldrig få veta, för hon kommer säkert inte ihåg det. Det känns nästan värst, tillochmed jag har tillräckligt med minne för att minnas den med kärlek.
Ett sånt slöseri med en fet fin kolesterolbomb...
Det finns nog ingenting som gör mig så lycklig och olycklig som mat.
Nu tänker ni snuttegulliga miffon "Jo. Kärlek gör det".
Mat ÄR kärlek.
Nu ska jag duscha och fortsätta mitt ändlösa packande.
Jag bor just nu i fyra flyttkartonger och två resväkor.
Jag flyttade in i mina väskor när jag började på Lillerud.
3,5 år och många väskor senare har jag fortfarande inte hittat hem.
Jag trodde iallafall att jag skulle kunna lägga upp det nu, men det enda som sparats var de första raderna.
C R A P!
Det jag ville ha sagt var iallafall att det var jävligt synd om mig imorse. Helt obeskrivligt vansinnigt synd om mig.
Från det att jag slog upp ögonen imorse var min hjärna fylld av en enda sak.
Semla.
Det fanns en semla i fikastugan som jag skulle få sätta tänderna i på frukostrasten!
(Årets tredje semla jag skulle få sätta tänderna i om vi ska vara ärliga. Jag går in stenhårt för projekt röv, okej?)
Så när klockan äntligen blev halv nio och kräkena fått mat och blivit påklädda nästan sprang jag in i stugan och möttes av ett tomt bord. Den var borta!
Någon nedrig fan stal den!
Vem tjyven var är fortfarande ett mysterium, men högst upp på listan över misstänkta står chefens senila morsa. Om jag har rätt i mina misstankar lär jag aldrig få veta, för hon kommer säkert inte ihåg det. Det känns nästan värst, tillochmed jag har tillräckligt med minne för att minnas den med kärlek.
Ett sånt slöseri med en fet fin kolesterolbomb...
Det finns nog ingenting som gör mig så lycklig och olycklig som mat.
Nu tänker ni snuttegulliga miffon "Jo. Kärlek gör det".
Mat ÄR kärlek.
Nu ska jag duscha och fortsätta mitt ändlösa packande.
Jag bor just nu i fyra flyttkartonger och två resväkor.
Jag flyttade in i mina väskor när jag började på Lillerud.
3,5 år och många väskor senare har jag fortfarande inte hittat hem.
15 februari 2011
Peel me from the skin
"Har hennes syster blivit hennes bror?"
Jag fick skit av Buggan häromdagen för att jag uppdaterar här för sällan.
Jag i min tur tycker att folk läser här för sällan.
Jag har funderat en del på vad andra bloggare har som inte jag har. (Förutom en snygg blogg och en genomarbetad header, om någon känner sig manad att pimpa min mottages hjälp tacksamt).
För ärligt talat, Rock'n'rollbönder är ju faktiskt roligare än mycket annan skit.
Kanske om jag blev lite mer... Snuttegullig.
Typ som Michaela Forni Om jag kallade er mina hjärtan och tog bilder på mig själv med tindrande ögon och skrev om hur mycket jag älskar saker, skulle ni tycka bättre om mig då?
Hemska tanke.
Dagens bikt : Jag följer faktiskt den bloggen. Varför är det ingen som vet, allra minst jag.
Jag och Gurra Grävling ( aka De la Gardie ) hade ett moment idag. Han var en arg liten gullefjun i förmiddags, men jag tror att han kände någon form av samhörighet oss bitterfittor emellan, för jag lyckades flytta honom utan att få armen eller huvudet bortslitet.
Jag känner mig som typ tölv. E ller, 14-15 iallafall, jag sitter här och lyssnar på Mudvayne, och blundar jag kan jag riktigt känna håret växa ut och pandaringarna framträda runt mina ögon. Haha.
Tear meat from the bone
Tear me from myself
Are you feeling happy now?
Jag fick skit av Buggan häromdagen för att jag uppdaterar här för sällan.
Jag i min tur tycker att folk läser här för sällan.
Jag har funderat en del på vad andra bloggare har som inte jag har. (Förutom en snygg blogg och en genomarbetad header, om någon känner sig manad att pimpa min mottages hjälp tacksamt).
För ärligt talat, Rock'n'rollbönder är ju faktiskt roligare än mycket annan skit.
Kanske om jag blev lite mer... Snuttegullig.
Typ som Michaela Forni Om jag kallade er mina hjärtan och tog bilder på mig själv med tindrande ögon och skrev om hur mycket jag älskar saker, skulle ni tycka bättre om mig då?
Hemska tanke.
Dagens bikt : Jag följer faktiskt den bloggen. Varför är det ingen som vet, allra minst jag.
 |
| Han är ju förjävla vacker iallafall. |
Jag känner mig som typ tölv. E ller, 14-15 iallafall, jag sitter här och lyssnar på Mudvayne, och blundar jag kan jag riktigt känna håret växa ut och pandaringarna framträda runt mina ögon. Haha.
Tear meat from the bone
Tear me from myself
Are you feeling happy now?
14 februari 2011
HEJ HÄSTEN
Jag orkade inte ens hitta en låtrad idag. Dålig tjej!
Kanske blev tokkendäringa öl för mycket ikväll.
LHC-Timrå, kalasdålig match. Värmlandshjärtat slår hårdare än någonsin.
Tack vare det hamnade jag i snön. Flera gånger. Aj sa knät när jag landade på det, Martina fick nästan bära mig resten av biten.
Heh.
Sture strejkade imorse. Brutalstrejkade. Som tur var hittade jag karlar i arbetskläder ( de är sällan omöjliga av någon anledning ).
Jag slog på stora charmen, spelade hjälplös kvinna i nöd och fick en hel flock karlar runt bilen. Det där med att vara tjej är en fin egenskap emellanåt. Yepyep!
Kanske blev tokkendäringa öl för mycket ikväll.
LHC-Timrå, kalasdålig match. Värmlandshjärtat slår hårdare än någonsin.
Tack vare det hamnade jag i snön. Flera gånger. Aj sa knät när jag landade på det, Martina fick nästan bära mig resten av biten.
Heh.
Sture strejkade imorse. Brutalstrejkade. Som tur var hittade jag karlar i arbetskläder ( de är sällan omöjliga av någon anledning ).
Jag slog på stora charmen, spelade hjälplös kvinna i nöd och fick en hel flock karlar runt bilen. Det där med att vara tjej är en fin egenskap emellanåt. Yepyep!
13 februari 2011
Injecting my brain with adrenaline
Den här rubriken har stått här hela kvällen, för att få mig att känna mig skyldig att skriva något.
Jag hade för avsikt att skriva nåt fyndigt och roligt.
Jag hade också för avsikt att anmäla mig till högskoleprovet. Studera.nu ligger nere.
Jag skulle också ha packat (vuxenpoäng för framförhållning), jag flyttar ju för helvete till helgen.
Men jag vaknade just på soffan, så alla planer gick över litegrann. Vi får höras imorgon.
Jag hade för avsikt att skriva nåt fyndigt och roligt.
Jag hade också för avsikt att anmäla mig till högskoleprovet. Studera.nu ligger nere.
Jag skulle också ha packat (vuxenpoäng för framförhållning), jag flyttar ju för helvete till helgen.
Men jag vaknade just på soffan, så alla planer gick över litegrann. Vi får höras imorgon.
10 februari 2011
Paint the sky with silver lining.
"Är du våt och kåt darling?"
Det säger nog allt som behöver sägas om gårdagkvällens sinnesstämning.
Så istället för att sova... Diskade jag.
Bra gjort tjejen. Men Köket ser fortfarande ut som fan, så min sexuella frustration borde hålla i sig en vecka eller så.
När jag väl tog mig i säng drömde jag. Om böcker. Jag har sällan vaknat så lycklig och förväntansfull som imorse, för jag drömde om en helt ny bokhylla med helt nya böcker.
Herrejesus, jag älskar nästan böcker mer än jag älskar sex.
Sluttjafsat. Nu ska jag kasta mig hem till Sofia!
Det säger nog allt som behöver sägas om gårdagkvällens sinnesstämning.
Så istället för att sova... Diskade jag.
Bra gjort tjejen. Men Köket ser fortfarande ut som fan, så min sexuella frustration borde hålla i sig en vecka eller så.
När jag väl tog mig i säng drömde jag. Om böcker. Jag har sällan vaknat så lycklig och förväntansfull som imorse, för jag drömde om en helt ny bokhylla med helt nya böcker.
Herrejesus, jag älskar nästan böcker mer än jag älskar sex.
Sluttjafsat. Nu ska jag kasta mig hem till Sofia!
06 februari 2011
After all we have done it's still running in your veins
Jag är våldsamt sugen på något sött och på hörlurar till min Ipod. Så sugen att jag med glädje skulle offra mina bägge ben och ena armen. Jag ångrar bittert att jag inte följde min impuls att kvällspromenera bort till Maxi förut, men jag mitt dumma fan inbillade mig att det skulle dämpas. Jag hade fel.
Det är ju lätt att vara efterklok.
Mardrömsdygn på jobbet. Ingen ström, inget vatten. Förmiddagen var rena döden, vattna hela stallet för hand innan kräkena ens fick gå ut i hagen.
Jag var och hälsade på bästaste bästa jetlagade thailändarna i förrgår, jag snyltade mat (som vanligt, tjejen med dåligt samvete), denna gången bjöds det på tacos.
För att visa precis hur mycket jag och Sebbe hade saknat varandra var vi brutalt jättegulliga mot varandra hela kvällen.
"Kan du ge mig ett av de platta bröna?"
" Nä, de är mina"
*Trött blick*
"Jag vet att du har små bröst, men jag vill ändå ha ett av de platta bröden"
Den sved. Det tog emot i mitt svarta hjärta att erkänna att jag inte hade något bra svar på den, men jag bidade min tid. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, så när chansen dök upp tog jag den, med råge.
Sebbe: "Det är ju tur att vi har olika egenskaper"
Fraj " Ja, du har ju tillexempel stora bröst, det har ju inte jag".
Snap.
Nöjd_tjej_91!
Jag är i desperat behov av att raka mig. Tvåveckorspäls, m-m-m.
Kanske borde göra ett ryck?
Men nä. Det är ju ingen som behöver se mina ben än på ett tag, hehe. Och med tanke på att jag lyckaes ha sönder mina älskade termobyxor idag kan jag behöva all päls jag möjligtvis kan odla om vintern bestämmer sig för att komma tillbaka.
Jag vet inte vad jag heter. Det tog mig nästan ett helt dygn att räkna ut vem på Segorp som hade ett namn som började på F.
Det är ju lätt att vara efterklok.
Mardrömsdygn på jobbet. Ingen ström, inget vatten. Förmiddagen var rena döden, vattna hela stallet för hand innan kräkena ens fick gå ut i hagen.
Jag var och hälsade på bästaste bästa jetlagade thailändarna i förrgår, jag snyltade mat (som vanligt, tjejen med dåligt samvete), denna gången bjöds det på tacos.
För att visa precis hur mycket jag och Sebbe hade saknat varandra var vi brutalt jättegulliga mot varandra hela kvällen.
"Kan du ge mig ett av de platta bröna?"
" Nä, de är mina"
*Trött blick*
"Jag vet att du har små bröst, men jag vill ändå ha ett av de platta bröden"
Den sved. Det tog emot i mitt svarta hjärta att erkänna att jag inte hade något bra svar på den, men jag bidade min tid. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, så när chansen dök upp tog jag den, med råge.
Sebbe: "Det är ju tur att vi har olika egenskaper"
Fraj " Ja, du har ju tillexempel stora bröst, det har ju inte jag".
Snap.
Nöjd_tjej_91!
Jag är i desperat behov av att raka mig. Tvåveckorspäls, m-m-m.
Kanske borde göra ett ryck?
Men nä. Det är ju ingen som behöver se mina ben än på ett tag, hehe. Och med tanke på att jag lyckaes ha sönder mina älskade termobyxor idag kan jag behöva all päls jag möjligtvis kan odla om vintern bestämmer sig för att komma tillbaka.
Jag vet inte vad jag heter. Det tog mig nästan ett helt dygn att räkna ut vem på Segorp som hade ett namn som började på F.
02 februari 2011
Sover hos dig på din nåder, rör dig fast jag inte får det
"Du suger på att spela trummor!"
"Jag vet, det är ju därför jag måste öva!"
I rymden finns inga känslor. Det finns inga ord. Helt fantastisk. Den tveklöst bästa svenska film jag någonsin sett.
Vi har sett den två gånger den senaste veckan. Men, jag får väl erkänna att jag inte sett slutet än.
Första gången var det för att telefonen ringde.
Andra gången blev jag orolig för att jag höll på att orsaka en allergisk chock och dessutom var jag så trött att ögonen stod i kors, så jag kilade iväg och duschade de sista tjugo. Heh.
Men jag kan nog överleva att se den igen.
Helgen var fin. Finfin. Lugn och mysig, utomordentligt trevligt sällskap och god mat.
Jag räknar helg till måndag kväll, okej? Så jag är inte jättesent ute. Bara lite.
Lördag hela veckan, nivet.
Men det börjar kännas att jag är inne på min fjärde jobbvecka eller nåt. Bara två kvar, plus tre dagar. Sen är det iofs ett tag till innan jag egentligen är ledig. Men dagar som idag hade det varit värt att jobba dygnet runt fyra veckor i sträck. "Mina" hästar var så fina allihopa. Ems var gullesnutten som vanligt nu när Skutt har några dagars semester.
Efter helgen. Dåni.
Det här blev ju inte så kul. Vem bryr sig? Ingen annan är ju roligare, såatteh....
"Jag vet, det är ju därför jag måste öva!"
I rymden finns inga känslor. Det finns inga ord. Helt fantastisk. Den tveklöst bästa svenska film jag någonsin sett.
Vi har sett den två gånger den senaste veckan. Men, jag får väl erkänna att jag inte sett slutet än.
Första gången var det för att telefonen ringde.
Andra gången blev jag orolig för att jag höll på att orsaka en allergisk chock och dessutom var jag så trött att ögonen stod i kors, så jag kilade iväg och duschade de sista tjugo. Heh.
Men jag kan nog överleva att se den igen.
Helgen var fin. Finfin. Lugn och mysig, utomordentligt trevligt sällskap och god mat.
Jag räknar helg till måndag kväll, okej? Så jag är inte jättesent ute. Bara lite.
Lördag hela veckan, nivet.
Men det börjar kännas att jag är inne på min fjärde jobbvecka eller nåt. Bara två kvar, plus tre dagar. Sen är det iofs ett tag till innan jag egentligen är ledig. Men dagar som idag hade det varit värt att jobba dygnet runt fyra veckor i sträck. "Mina" hästar var så fina allihopa. Ems var gullesnutten som vanligt nu när Skutt har några dagars semester.
Efter helgen. Dåni.
Det här blev ju inte så kul. Vem bryr sig? Ingen annan är ju roligare, såatteh....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)