How light is a light?

Den 21a September 2010 är en dag jag kommer minnas med ömsom fasa och ömsom fniss.
Den började bra, jag var i god tid till jobbet, plockade upp Amanda och for iväg.
Sen var katastrofen ett faktum.
Vi kom i godan ro åkande på vägen och skulle svänga av, in på grusvägen som leder mot Segorp, då plötsligt hela instrumentpanelen lyste upp.Jag fattade ingenting, för verkligen allt tändes, handbromslampan, bensinlampan, säkerhetsbälteslampan, rubbet.
När jag svängt och bromsade in för att kolla vad som var felet började bilen skrika helt vansinnigt och ett moln av rök och ånga som var lika stort som bilen bolmade ut ur motorhuven.
Både jag och Amanda höll ju på att smälla av, vi trodde på riktigt att min lilla ärta skulle sprängas och spridas i småbitar över hela bygden. Men när jag stänger av den och låter molnet skingras är det bara en lampa kvar som lyser. check engine.
Jag lyckades iallafall  köra bort den de sista metrarna till gården utan några större missöden och får tag på Stellan för att han ska få ta sig en titt, och han börjar gasta om topplock,  att jag kört med för lite vatten i kylaren och reparationer för tusen och åter tusentals kronor.
Som tur var var inte Leffan av samma åsikt.
Jag hade INTE för lite vatten i kylaren.
Det var INTE topplockspackningen.
Det kostar mig INTE 20000 kronor att laga den, så jag slipper både sälja hästen och gå på gatan.
Det var ett slangfäste som totalt krackelerat, så jag behöver bara köpa en ny sån för 800ish kronor, det är fortfarande mycket pengar med tanke på min ekonomi, men det ringer vackrare i mina öron än 20 papp.

Dagens kommentar som lockade till måååånga skratt var iallafall Maj Lis när hon gastade om vad synd det var om kalvarna och tiill slut säger;
-Nej, ni borde verkligen klä av Leffan och släppa ut honom naken i regnet så får han se hur det känns!
Det var inte okej att varken jag eller Amanda kunde se Leffan utan att föreställa oss honom skuttande naken i regnet, eller ligga fläkande och gräsätande i solen med magen i vädret.
Amagad.

Jag och Märta är inofficiellt utnämnda till Linköpings sämsta bussresenärer.
Det var fint.

You see nothing but the red lights

Det här med valvakor är visst inte min grej, var lite väl trött imorse, lyckades få på mig trosorna bakochfram utan att märka det förrän på lunchen.
Eller märkte det gjorde jag, jag tyckte att de satt jävligt illa, men klockan ringde inte.
Jag kan ju inte säga att jag är jättenöjd över valresultatet, men det är ju nåt att minnas, att det första valet jag deltog i var det val då pajaspartiet SD tågade in i riksdagen med 20 nazister på sina mandatstolar.
Vad fan hände?
Vad är det för obildade nötter som faktiskt låter sig inbillas att SD har något att erbjuda som kan berika sverige?
Jag hoppas på att det är proteströster som går över, och jag hoppas på att de inte lyckas ställa till med alltför mycket fanstyg. Det spörs.

Jag har fortfarande svårt att vänja mig vid att Lindex är höstens bästa affär. När handlade jag där senast liksom?

I want you to do me with a tommy-gun baby

Snacka om att jag har tappat formen. Jag har misslyckats med att ta en ordentlig sovmorgon 2 dagar i rad nu. Strax före åtta pallrade jag mig upp igår och halv 10 idag. Två veckor kvar till nästa chans, strålande.

Världen ÄR liten.
Jag känner inte ens tio pers i den här stan, men när jag var på ikanohuset förut, precis innan jag skulle gå därifrån, lyckades jag springa på två av dem, Morgan och Stellan. Så jag slog mig ner hos dem innan jag drog mig vidare till Biltema för att köpa en flaska låsspray till min cykel. Jag trodde nämligen att det kärvat ihop totalt, då varken jag eller Dan fick upp det innan vi skulle iväg till bion igår.
Jag började få lite panik för Märtas skull, eftersom hon har min lilla blå till skolan om dagarna.
När inte heller låssprayen funkade och låset fortfarande satt som berget började jag och Dan diskutera hur vi skulle bryta upp det på mest effektiva sätt. Men det är ett ordentligt lås, så det är ingenting man gör bara sådär.
Så innan operation lås skulle ta sin början ringde jag ett fåfängt och idiotiskt samtal till Märta för att fråga om hon gjort nånting med det.
Hon hade naturligtvis bytt lås. Mitt lås sitter på hennes cykel, och hennes lås på min. Inte så jävla konstigt att det inte ville gå upp.

Världen är även liten på andra sätt.
Jag slår vad om att 90 % av Linköpingsborna är under 1.70 m långa. De är SÅ SMÅ!


Min förälskelse i Alice dog lite litegrann igår, för trots att Afterlife är Resident Evilseriens näst bästa film (mycket tack vare de feta effekterna, det var jävligt coolt i 3D) så var hon alldeles för... Glad?
Bara kommentaren "tack för att du gjorde mig människa igen" var fel. Hon ska vara arg och gangsterbitchig.
Men Resident Evil har ju fortfarande ett av världens bästa soundtrack, m-m-m. Det är värt att se dem bara för musiken´.
Men nu ska jag dra mig ut till stallet, innan kvällens inplanerade städning + valvaka.

You're gonna go far kid.

Nu sitter jag i soffan i väntan på en chans att överta mitt forna revir - badrummet - för att göra mig snygg inför kvällens äventyr, dvs bio med Dan.
När katten är borta dansar råttorna på bordet säger man ju, så vi har passat på att lyssna på fin musik och titta på Resident Evil nu när Märta lämnat oss för skogarna.
Så det får naturligtvis bli Afterlife ikväll, brillorna på!
Alice är en av mina favoritrollfigurer i hela världen, men hon komme aldrig i närheten av Wednesday Addams. Vilken tjej alltså!

Det är skönt med lite ledighet, även om förmiddagen tillbringades på jobbet. Men det är värt det för Skruttens skull.
Förutom stall har jag hunnit med att rösta (vuxna tjejen!) och att laga världens godaste lasagne med dr D.
Jag tycker fortfarande att det är vansinne att partier får bilda allianser.

Om en månad kommer jag nog hem. Observera nog.
För nästa ledighet är det kalas på Stiglötsgatan 43. Det ska bli spännande.

Dan o Märta är bäst!!!

Little supernovas in my head.

Har gjort 2,5 veckor på jobbet nu, och jag trivs fortfarande som fisken i vattnet, dessutom kommer Skutt på lördag, som jag har längtat!
Jag har lyckats tigga till mig Dans gamla cykel så jag ska kunna genomföra min eminenta plan att rida på lunchen trots att han inte ska stå uppe vid stora stallet.
Just nu är det rena semestern, nästan alla är på bete och snart är alla betäckningsston borta (skönt!), men Leffan lovade idag att det snart ska bli ändring på det, nästa vecka ska en helvetes massa kor flyttas (en hel del hästar också för den delen) och ett helt gäng hästar ska tas in och börja ridas.

Så idag var löjligt lugnt, på gränsen till långtråkigt till slut, det enda vettiga jag egentligen gjorde förutom vardagsrutinerna var att jag hjälpte Leffan sadla Pirello, betäckte ett sto och red Ems+ ryckte hans man under noga övervakning av Morgan, medan jag fick berätta delar av mitt livs historia. Övervakning och inspektion (snok) är tydligen hans grej. Så nu ser Ems nte riktigt lika travaraktig ut, det känns bra.

Jag har inget värst spännande liv just nu, men jag får väl börja hitta på lite actionfyllda detaljer, jag bor ju trots allt i Skäggedjungeln, vad som helst kan hända här.