Teorimåndag.

Ett steg närmare körkortet.
Jag ser ut som en skata på bilden, efter en promenad i snöstorm, TACK!
Låt mig nu bara överleva uppkörningen också.

Erik och Märta har busat hela eftermiddagen, så nu sussaar hon sött, men inte länge till.
Jag flashade tuttarna för att få komma in i huset, hur lågt får man sjunka?
Helgen var fantastisk, trots paranoia över hjärtinfarkter och snökaos.

Gött blire med lite party hemma när Mustasch spelar den 12e mars.
Och lite myspys i Sunne på Fredag kanske...?

InfluensaOnsdag

Är fruktansvärt hypokondrisk atm, Märta är sjuk och jag nös förut. Jag känner redan viruset sprida sig genom min kropp. Närå, men nästan.
Grisvirus vore ju fan grejen, även om nyhetsvärdet har sjunkit drastiskt så vill jag ändå kunna säga till mina barnbarn att jag drabbades av min tids värsta epidemi.
Jag ska prata om kvinnans maktställning (det vill säga ingen) inom Islam och det Malaysiska kungahuset på fredag och är som vanligt fantastiskt oförberedd, men det blir nog bra ändå. Det finns ju en del att säga.
Fick ju faktiskt MVG- av Ulrika på en uppsats om en text jag inte ens hade läst förrän skrivtillfället. Jag är fan bäst i världen.
I löv Islam, hur kvinnor rättfärdigar att bli slagna av sina män, och regler som att du inte får be med ett otvättat anus.

Så tvätta er noga före aftonbönen barn.

Måndagsdöd.

Dagen räddades av Erik som mosade ner Märta i en snödriva. Tack Erik.
Sov i det närmaste ingenting inatt, först kunde jag överhuvudtaget inte somna, sen fick Björnen ligga och i princip hålla fast mig för att jag hade mardrömmar som fick mig att kasta mig av och an i sängen. Tryggheten av en Björn är det inte mycket som slår.
Men nu är ju han borta och jag har en brutal trötthetshuvudvärk. Så jag är med andra ord lite kinkig idag.
I eftermiddag ska jag nog med Suss till ÖoB, för att inhandla lite nytt sköljmedel.

Nu ringde just någon till mig, vars nummer jag inte känner igen. Eniro säger mig att det var Kriminalvården, anstalten i Karlskoga. Varför jävla då tro?

Helgen var bäst, jag och Märta ägde Statt i fredags, tyckte att vi var ascoola som smet in på Harry's, röjde mest av alla på hela stället, hittade golvläggarturkar, hittade Nuls, Youcef och Ann-Louise, och trillade till sist tillbaka in hos Robin.

Lördagen slutade hemma trots allt, likadant som den började. Slöande i soffan.

Söndagslördag.

Jag lider av en bakfylla som inte är av denna världen, och nu är det dags att dra iväg till Nuls, för lite sällskapande.
Imorrn är det första dagen på jobbet.'
Låt mig dö.

Vardag och dag före helg.

Äter saltpastiller. (Har ätit halva burken sen förra helgen, aja baja)
Högg in på lakritspiporna innan jag satte mig på bussen tillbaka till Karlstad. Nostalgismaken fyllde min mun och det var ljuvligt. Jag tyckte jag förtjänade dem eftersom jag körde så fruktansvärt dåligt förut, Birger undrade vad det var för fel på mig, jag klarade ingenting!

Sen fick jag träffa min Björn en stund. En alldeles för kort stund.

När mamma hade skjutsat mig till bussen i Ekeby kom hon på att jag kanske inte skulle komma över snödrivan?
Jojomänsan sa jag, det är ju tillochmed en stig där.
Det var det inte, det hade varit en gång för en meter snö sen, så det var inget mer än en nedbuktning i snön.
Så jag stapplade igenom, ramlade nästan och hade snö upp till ljumskarna och i hela skorna. Tack.
Sen kom jag iallafall på bussen, där jag klappade huvudet rätt i backspegeln vid bakdörren, hårt nog för att få en antydan till en bula.

Det som räddade min dag var (förutom Björnen) Peter Pettigrew kopian och min man, kärleken i mitt liv, pitbull hanen på busstationen i Karlstad. Han ville följa med mig hem, och jag ville ta med honom hem.

Nej. Dö och invänta fredagen blire.
Party och fulvodka blire.


Steck Bratwurst in dein Sauerkraut

Skilsmässa

Varje dag är en liten dag, ett ynka stapplande steg mot våren. I slutet av förra veckan var himlen knallrosa och fåglarna kvittrade. Då kändde man ett litet hopp om livet. Sen började det naturligtvis snöa igen, men det hör inte till saken.
Det är väldigt blandade känslor angående den här våren. Hur ska jag hinna med allt som händer i skolan? Hur ska jag ha råd med allt som händer? Kommer jag iväg till Eskilstuna? Får jag med mig Pappa Björn till Eskilstuna?
Men nästan värst av allt är, klarar jag att skiljas ifrån Märta? Jag har redan nu separationsångest som får lungorna att krympa till russin, och det blir värre för var dag som går. För samtidigt som vi förväntansfullt räknar ner dagarna till studenten och Grekland räknar jag också i mitt stilla sinne ner dagarna till den sista sommaren med min själsfrände och medbrottsling.
Vem vem vem ska jag nu ha i alla väder? Vem ska skicka mig upp mitt i natten för att hämt raggisar, vem ska blänga argt på mig i sömnen, vara tjock med mig, snacka skit med mig, skratta ondskefullt åt varenda varelse i världen, vem ska förstå min dåliga humor och vem ska hamna i alla sjuka situationer på grund av konstiga infall eller bara slumpmässiga klantigheter med mig när vi flyttar åt varsitt håll?

Att det är den sista tiden på Lillerud, i Karlskoga och i barndomen kan jag leva med. Men sista tiden med Märta. Det är för stort. Hon är ju jag.

Borta bra.

Tillbringade helgen på en båt. Das Boot.
Jag tror det var bra, det var skönt att komma hemifrån en stund.
Blev ganska borta i lördags, gick på trasiga toaletter, fick välja ut den med minst bajs i. Möms. Båttoaletter är inte okej, det känns som om man ska pissa fullt och allt ska svämma över. Brr.
Men nu är det åter till allvaret, är nyduschad och fräsch, men fortfarande vansinnigt trött. Funderar på att ta en tupplur innan det är dags för att åka iväg och få halkan avklarad. Herregud, jag ska ju snart skriva teorin!?
Det blir nog inget sovande, jag fick just panik och hjärtklappning.

Tack för allt. Jag älskar dig.

Torsdag

Igår var jag kär.
Idag är jag arg. Ingen frukost. LÖVE IT!

Märta hade äventyr för sig i sömnen igår, söt var hon. Det är inte ok att hon har sån makt över mig tillochmed när hon sover.
Vi bastade igår, köttfifan vad jag hatart.
Idag blir det stan för att försöka få tag på nåt värt att ha på sig i helgen.
Jag känner inte fört. Jag känner inte för nåt, sova är grejen.

Hårfärg.

Hähä, jag och Annie skulle genomföra första delen i vårt kemiexperiment idag.
Det gick sådär.
Resultatet av försöket på Märta (ett härligt hopkok av purjolök, kanel och vatten, som hade en helt sjuk konsistens, slemmigt och segt) resulterade endast i sveda, röd panna och en stank som var bortom all fantasi.
Men nån färg blev det inte.
Elly's färg blev det iallafall nåt av. Deg och turkos/blått. Iallafall de delar där hon var blond.
Vi kom ju på den fantastiska grejen att "Vi har inte pulver, vi har en lösning, det kommer inte bli en smet. Men om vi reder den med mjöl då?!"
Stackars Elly, och stackars Märta!
Men men, vi tar nya friska tag. Nu ska jag och Märta ta reda på äcklet och tvätta handdukar och färgkläder som ligger i noggrant knutna plastpåsar.
Jag fasar inför att de ska öppnas.
Ew.

Och just det, jag har ju varit duktig. Jag har fått jobb. Weho.
Gör första dagen nästa söndag, så då får ni komma till Gråbo.