I'm finished making sense.

Ska man någonsin dalta med och fjäska för mig, så är det nu. Jag är patetiskt ynklig.
Mitt huvud gör ont, mina armar (??) gör ont, mina ögon gör ont, min rygg gör ont... Ni fattar kanske.
Jag släpade mig iväg till stallet imorse, men gjorde bara en kort dag och åkte hem igen när Amanda dök upp vid lunch. Så jag har nu tittat på ett par avsnitt Californicaion med Dan och ska nu ta mig en tupplur, jag känner mig helt färdig.
Är det bara jag som får för mig en massa konstiga idéer när jag är sjuk?
Jag vaknade vid halv fem imorse och kände febersvetten rinna om mig, jag ville dö litegrann. Så jag släpade mig ur sängen, kröp till frysen och satte mig och åt glass innan jag kröp tillbaka och somnade om. Halv fem. Det kändes som en bra grej då.

Jag kan inte ha mått speciellt bra igårkväll heller.
Praktikanten smsade när jag stod i köket och diskade. Jag tog upp telefonen, läste och svarade.
Sen skulle jag börja diska igen. Plötsligt sätter jag ner handen för att plocka upp något uur diskvattnet och får upp telefonen. Den fungerande telefonen. Vad är oddsen för det? Jag har ingen aning om hur den hamnade där eller hur länge den låg där innan jag bestämde mig för att diska den.
Jag vet inte vad som var mest chockande, att hitta den där eller att den faktiskt fungerade.

Update, vaknade just från min 1,5 timme långa tupplur, alldeles nerdreglad och mysig!