Jag ägnade mig åt en lite lustig sak när jag besökte skogarna första gången sen jag flyttat hit, jag läste igenom alla omdömen från högstadiet i mitt sökande efter slutbetygen från gymnasiet.
Det roligaste att läsa var förändringarna från början av åttan (när jag precis bytt klass) till slutet av nian.
Jag var faktiskt älskad där ett tag. Jag läste värmande ord som "ambitiös", "noggrann", "aktiv" och "uppmärksam". Det gick över.
För varje termin som gick lät de mer och mer desperata, jag gick från ambitiös och noggrann till flamsig och slarvig, uppmärksam till pratig.
Några ord som var förvånansvärt ständigt återkommande var "Frida och Kim skulle kanske dela på sig", "Kim och Frida har för vana att prata bort lektionstid..." (På matten inkluderades naturligtvis även Märta i snackligan). Bermudatriangeln.
( Detta fenomen har på något mystiskt sätt följt mig ända upp i gymnasietiden, jag minns hur jag läste Elisabeths kommentar "Jag överdriver inte om jag säger att du pratar bort 1/3 av lektionstiden" och jag lyser upp och utbrister "Bara 1/3?! Då måste vi ha bättrat oss iår!)
Men åter till barndomen.
Det mest fantastiska av alla omdömen var iallafall från bilden, andra terminen i 8an.
Ni som någon gång sett mig försöka rita någonting vet förmodligen hur totalt handikappad jag är vad gällande skapande.
Jag har aldrig kunnat rita, jag har aldrig ens tyckt att det varit roligt bara på grund av att jag är så fruktansvärt värdelös.
(I nian bytte vi bildlärare. Halva mitt sista utvecklingssamtal med Trögis (älskade älskade Trögis) gick ut på att smida planer för hur jag skulle klara av att rädda mitt skinn utan att sänka mitt ofärtjänta VG i bild. Han kom själv på resultatet. "Men hon gillar väl din mask, eller hur? Låt den ta tid då. Dra ut på det så länge du möjligtvis bara orkar, så du inte behöver göra något mer, så du inte visar att du inte är bra. Det funkade ska tilläggas.)
Iallafall. Åttan. Inger ( den elaka Draken, Fettot, monstret i bildsalen, den högröda, uppsvällda paddan, som inte ens orkade gå över halva bildsalen utan att nästan dö i multipla hjärtinfarkter. Jag har utan tvekan ALDRIG sett en så fet människa på riktigt, vare sig förr eller senare. Och hennes lilla vita golf. Att se henne kliva i och ur den var en fröjd för ögat, bilfan tippade nästan när hon satte sig och svajade tillbaka när hon reste sig. Det var fint. Varje tisdagförmiddag och torsdageftermiddag hade vi lektioner i salar på rätt sida skolan, i helt rätt tid för hennes ankommande och avfärd. Det var enda gången vi had en sammansvetsad klass. När vi mer eller mindre diskret allihopa tryckte våra näsor mot fönstret. kikade, sneglade eller glodde ut för att se Inger och brast ut i symkroniserade gapflabb. Varje vecka, hela året. Jag undrar om det var med flit vi slutade ha lektioner där i nian.)
Hon skrev iallafall "målmedveten och begåvad" i mitt omdöme.
Det tog mig en halv kväll att fundera ut vad i helvete som fått henne att skriva något så översvallande vänligt.
Till slut kom jag på det.
Hon hade helt enkelt ingen aning om vem jag var.
Kärringjäveln vägrade nämligen uppdatera sina klasslistor en endaste gång. Så varje vecka efter mitt klassbyte ropade hon upp alla och frågade om hon missat någon, jag fick varje vecka pipa till och upplysa henne om att jag existerade, varje vecka muttrade hon irriterat på sitt troll-liknande otäcka sätt och krafsade ner mitt namn i marginalen, för att se till att uppdatera listan till veckan därpå.
V A R J E V E C K A.
Dessutom var jag ett relativt snällt barn på hennes lektioner (i synnerhet i jämförelse med resten av 8c:1, herregud) så hon lade ytterst sällan märke till min närvaro.
Förmodligen ropade hon upp mig hela året i 8D istället, och blev sen jätteförvirrad när det dök upp en Frida Henriksson i 8c1 när hon skulle föra in närvaron och noterade mig som närvarande jämt.
Likadant när omdömena skulle skrivas antar jag. För att inte stöta sig med mig om jag råkade vara en naturbegåvning skrev hon "målmedveten och begåvad" för att liksom gardera sig.
Det grämer mig lite, jag hade med största sannolikhet inte behövt infinna mig på en enda bildlektion, och jag hade fortfarande varit "målmedveten och begåvad.". Tänk vad många timmar i mitt liv jag slösat bort i Draknästet. Fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar