Mamma har precis åkt hem och tagit hunden med sig, men kylskåpet bågnar. Underbart.
Jag känner mig trött och lite... Tom?
Jag äter fortfarande godis, tuggar mekaniskt och sväljer, för att sedan ta en klunk påskmust innan nästa bit löss och gelatin når mitt svalg, tuggas och sväljs ner med en ny klunk.
Men jag har faktiskt utökat min fantastiska diet med vindruvor. Det ligger en klase brevid påskägget.
Ja, det får mig att känna mig som en bättre människa. Var bara tysta.
Jag har ju haft en plan. Min plan var ett sabbatsår och sedan tillbaka till skolbänken.
Jag känner mig fortfarande inte värst motiverad, så jag tänker nog skjuta upp det här studentlivet en stund till.
Min nya plan är inte utformad än, men jag tror det går bra nu.
Jag tror på det här, och framförallt tror jag på mig själv.
Jag älskar verkligen mitt liv. Jag älskar mitt jobb, jag älskar människorna jag omger mig med, staden jag bor i och hästarna jag möter. Jag älskar att det typ är sommar, att jag är smart, snygg och otroligt jävla bra.
Men jag kan börja känna av min rädsla för att nöja mig, det är som när det kliar på ryggen, på en sån där punkt som man aldrig riktigt når.
- Vad ska man göra med sitt liv? När blir man egentligen vuxen?
- När man börjar plugga. Då har man blivit vuxen. Då har man på något sätt bestämt sig.
Jag är inte vuxen än.
None of them get my sex
None of them move my intellect
None of them work for me
None of them make me feel anything
Robyn är bezt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar