Där min hjärna borde sitta finns idag bara snor. Massor med snor, som försöker pressa ut mina ögon ur sina hålor, så jag blundar en stund för att hålla dem på plats.
Vem vill inte vara liten och pysslas om när man ligger hopkrupen i fosterställning, världen snurrar och illamåendet bara väller fram i vågor.
Vafan blire?
Mamma, jag saknar dig.
(Nej jag är inte full)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar