Förintelsens minnesdag och sushieftermiddag.

138 dagar till Grekland.

Förra veckan fick vi en tokig idé, som genomfördes idag.
Vi skulle äta sushi.
Jag (och flera av de andra) hade aldrig ätit sushi, så vi tyckte det lät som en ypperlig idé.
Det var det inte.  Ingen av oss verkade bli så överförtjusta (allra minst Suss), men roligt hade vi iallfall.
Höjdpunkten blev när Gustav och Erik skulle sätta i sig bläckfisken.
Den såg så äcklig ut, där den låg med sugproppar och allt. Men den gick ner.
Men kålen som luktade likadant som rengöringsmedel föll verkligen ingen i smaken.
Så sushi var inte min grej, tyvärr.
Och eftersmaken av hav, tång och kallsup var inte helt okej.

Vi slapp i princip religionen, eftersom jag och Annie övertygade Markus om att vi borde uppmärksamma förintelsedagen.
Det gick utmärkt, han köpte det med hull och hår och det blev en fan så mycket roligare lektion än om vi skulle tragglat med Islampowerpoints.

Balmötet i tisdags var faktiskt lite mer seriöst och lite mer givande än de tidigare, nu är lokalen spikad.
Det blir Nöjes ändå. Jag hade helst velat vara på Stadshotellet, men efter att vi lagt fram för- och nackdelar var jag övertygad, med råge.
Nä, dusch och död kanske?