Förintelsens minnesdag och sushieftermiddag.

138 dagar till Grekland.

Förra veckan fick vi en tokig idé, som genomfördes idag.
Vi skulle äta sushi.
Jag (och flera av de andra) hade aldrig ätit sushi, så vi tyckte det lät som en ypperlig idé.
Det var det inte.  Ingen av oss verkade bli så överförtjusta (allra minst Suss), men roligt hade vi iallfall.
Höjdpunkten blev när Gustav och Erik skulle sätta i sig bläckfisken.
Den såg så äcklig ut, där den låg med sugproppar och allt. Men den gick ner.
Men kålen som luktade likadant som rengöringsmedel föll verkligen ingen i smaken.
Så sushi var inte min grej, tyvärr.
Och eftersmaken av hav, tång och kallsup var inte helt okej.

Vi slapp i princip religionen, eftersom jag och Annie övertygade Markus om att vi borde uppmärksamma förintelsedagen.
Det gick utmärkt, han köpte det med hull och hår och det blev en fan så mycket roligare lektion än om vi skulle tragglat med Islampowerpoints.

Balmötet i tisdags var faktiskt lite mer seriöst och lite mer givande än de tidigare, nu är lokalen spikad.
Det blir Nöjes ändå. Jag hade helst velat vara på Stadshotellet, men efter att vi lagt fram för- och nackdelar var jag övertygad, med råge.
Nä, dusch och död kanske?

Hälgän är övör, igän.
Har verkligen varit en svajig sådan.
Höjdpunkten var iallafall fredagens vinförtäring i trevligt sällskap, det kändes som lagom med action för den här helgen.
Nu ska jag fira in den nya veckan med magknip, ont i nacken, schnappi, aqua och samhällskunskap.
Det bådar gott det här.
Men, vi är iallafall SÅ bra!

Jag är ju för jävla bra. Jag gör inte sånt jag borde gjort för ett år sen i skolarbetesväg, men jag gör saker för tidigt. Inte så mycket att gnälla över kanske, men har man i ren panik slitit med en samhällsuppgift istället för att akutpluggat på ett prov för att sen få klart för sig att den inte skulle vara klar förrän i SLUTET av veckan är man inte nöjd.
Well, idag blir det matte och engelska som jag faktisk med största säkerhet vet ska vara klart imorrn.
Och så ska jag vara en god sambo och fjäska för sjuklingen också.

Har för andra kvällen den här veckan (och för säkert hundrade gången sen vi började på Lillerud) gjort en räd mot köket tillsammans med "my partner in crime". Vi är Lamaläppen som tröttnat på att läsa tidningar och övergått till att bara stjäla mat.

¨För att bevisa (mest för mig själv) att jag har fler vänner än henne kan jag ju också nämna att jag var på teater idag med N3A, där hon inte ingår. Vi såg Sunset Boulevard, andra akten var faktiskt riktigt riktigt bra.
Erik ringde precis innan andra akten skulle börja. "Jag vet att ni vill bada i poolen. Jag såg att ni sa Grekland". Lillkillen känner oss alltför väl.
Sen blev det Max (fy fan vad skit jag ätit den senaste månaden) med Oskar, Amanda och Suss.
Ge mig motivation och inspiration. Jag och Annie måste hitta på en egen undersökning i kemin, hon vägrar stoppa upp en gris. Det tycker jag är mesigt.

Nej herregud, vilket litet fjollinlägg. En dusch senare fick mig på bättre tankar. Visst, stressen sitter kvar och olustkänslan av att nåt är på intågande, men nån måtta får det väl ändå vara.

Sitter på rummet med Märta och tittar på högskoleprogram. Det finns verkligen så mycket konstigt. Men etologi och djurskydd i Skara känns rätt. Kommer jag inte in där vet jag inte vad jag gör, då är mitt liv över. Jag kommer plugga och plugga och plugga och läsa upp och läsa upp och läsa upp tills jag kommer in. Det finns inget annat jag vill läsa, så vad gör man inte?
Men först blir det Arphus ett tag, för att andas.

Men innan allt detta blir aktuellt ska svaren på frågorna till min kristna nisse trilla in! Jag väntar med spänning!

"Sån här vinter har det inte varit sen åttiotalet. Jag är för fan nittiotalist, jag är van vid växthuseffekter!"

Jag var verkligen sjukt pepp på att ge mig ut på äventyr i Örebro med Märta, men tanken på att gå hem inatt i -30 grader fick det att gå över.
Jag dissade också Red Brick samt thaiboxarfest. Så kul är jag idag.
Så Robin har åkt och här sitter jag, men iallafall med nyfilade fötter och plockade ögonbryn! Sova tidigt är grejen, medan man väntar på att sängvärmaren ska ta sig hem igen.
Kanske ska läsa lite. Lövely.

Jag HATAR verkligen namnet Voddler. Jag hör bara Gobbler, det är inte ok.

Slappdag nummer två. Har gjort precis samma sak som igår, det vill säga absolut minsta möjliga. Förutom Skutt då förstås, och pulkaåkning i Nobelbacken med björnen, Märta och Dan.
Vi klämde ihop oss i golfen, tillsammans med en pulka, en värdelös presenning och världens bästa idé, en gummibåt. Den gick som fan! Men var totalt okontrollerbar, så min och Märtas provåkning hamnade i skogen och jag och pojkarna hamnade i ett träd.
Men sistaåket slog nog alla rekord, vi skulle ner till bilen och riskerade våra liv genom att ta den branta backen ner, Dan skulle få ner pulkan och vi andra skulle åka i båten. Vi packar ner oss och kastar oss djärvt nerför, vi kom inte alls en lång bit förrän Märta ska försöka bromsa och styra oss på rätt kurs igen, hamnar med foten på en knöl, skjuts ur båten och lämnade mig och Robin till vårt öde.
Där backen planar ut finns det en buske. En enda jävla buske i hela backen. Den stod ivägen. Vi snurrade runt runt och åkte baklänges ner mot sagda buske och väntade på att dö. Man hör en smäll, jag känner hur jag lättar och flyger iväg över trädtopparna (okej, nu överdrev jag litegrann, men jag susade iallafall iväg en bit) och landar lagom graciöst i snön, hör Robins röst och ser en mörk massa komma emot mig innan den landar över mig. En sån gentleman, inte dämpade han mitt fall, utan kom först efteråt! Strax bakom oss kom Dan som plockat upp Märta på vägen och kraschar precis brevid oss.
Så båten är ett minne blott, men den gav oss fina minnen! Det måste göras om.

Min björn ligger just nu med huvudet i mitt knä och sover, så fantastiskt fin<3

1 januari 2010. första dagen på året då allt händer och livet börjar på riktigt. Herregud, vilka tonårsdrömmar!
Sista dagen på året då jävligt mycket hände tillbringades först med mat och mys hos Märta, den inkompetenta idioten, tillsammans med Robin, Dan och Lovisa.
Lite efter elva, då vi äntligen fått på Märta en klänning hon inte ylade så mycket om tog vi oss till Wickan. Där hittade vi blandannat en mycket trevlig och generös grek som flyttat till London och nu var här och hälsade på, och vi mötte också gamla kändisar, klasskamrater från högstadiet.
Undrar om jag också ser likadan ut som för tre år sedan. Jag tror inte det.

Kyssen på tolvslaget gick inte till Björnen som jag hoppats på, för han var så jävla romantisk att han stod i baren då, utan den gick till Märta. Hon förtjänade den.
Efter Wickan blev det efterfest hos Johan och Nisse, där det hände en del kan man ju säga, Robin var en björn som vaktade sina björnbebisar, han var vansinnig, galen och sparkar huvudena av folk till höger och vänster.
Framåt morgonkvisten var vi tillbaka hos Märta, efter trotsande av väder och klättrande i snötäckta backar och dalar, för denniskorvar och lite välförtjänt sömn, innan bakfyllepizzan intog våra svältande magar.

Så första dagen på året då allt händer känner jag mest för att dö, men man mår väl som man förtjänar säger de...

Och Johan, du ÄR bäst i världen, det bevisar du gång på gång.