Jag uppskattar inte mitt humör, varken igår eller idag. Minst igår faktiskt, jag lider med de krakar som fick dras med min närvaro. Jag skyller på febern. Idag är det lite bättre, både humör och feber, mest pga febernedsättande. Men jag ska väl inte ta i så jag kräks, utan kan ju lätt erkänna att jag är hatisk och bitter, som vanligt. Därför tänkte jag nu ödsla några dyrbara sekunder på att skriva om dagens största hatobjekt - mannen på bussen.
Denna man kliver på 700:an i Karlstad och sätter sig snett bakom mig. Bara uppsynen av honom kunde ju driva en smått till vansinne, en råttliknande liten karl, med vass näsa och en flint som var kalare än en nyvaxad rumpa. I denna flint hade han märken som såg ut som om hans mor när hon fick syn på hans gräsliga uppenbarelse satte fingrarna i fontanellen för att klämma ut hans ögon och på så vis göra honom lite vackrare. Hans klädsmak var ju inte heller de skönaste mina ögon jag skådat, han hade kritstrecksrandig kostym, som satt illa och gjorde att han såg ut som en clown, under en regnjacka, och detta avslutades med ett par slitna bruna joggingskor från tiden då Moses låg i vassen. Men detta är inte anledningen till att han förtjänar min uppmärksamhet, utan den anledningen är att gubbfan satt i de 20 minuter det tar att komma ut till Lillerud och gastade i sin jävla mobiltelefon, hans vidriga lilla röst skar genom mitt snorfyllda värkande stackars huvud trots att jag dånade Static-X på högsta volym i Ipoden hela vägen. Jag satt och blängde argt på honom cirka 18 av dessa 20 minuter, men han förstod inte mina hatiska ögon och glodde tillbaka som ett korkat får och gastade lite till. Fast jag lyckades frambringa lite vett och sans och motstod frestelsen att köra ner telefonen i halsen på honom och kasta honom åt helvete. Då kände jag mig duktig.

Robin Nilsson, jag älskar dig :)

Att skaffa, eller inte skaffa barn.

Det är frågan.

kan du inte byta ut ditt liv så byt kanal.


Synd bara att mitt liv fastnat i snabbspolning och jag får inte grepp om det.
Bara 4 veckor kvar till sommarlov, och minst 15 inlämningar/prov tills dess.
Och till sommaren ska jag fortsätta rida Theo. Myshäst :)
Nu ligger jag här och väntar på att illamåendet från penicillinet ska gå över, sen ska jag göra nytta. Jag lovar.