Dagen kan inte beskrivas bättre än såhär, vi är ena jävla alfapuckon!

Märta och jag skrev hennes novell och här är resultatet:

Kära Elisabeth 14/11-1865
Du kan inte ana hur mycket mitt hjärta längtar efter att återse dig. Jag drömmer om dig nästan varje natt nu. Jag kan se dig med vårat barn och jag hoppas för gud skull att jag är hemma igen innan det är dags för födseln. Även om det inte blir så, vet jag att du är stark och kommer att vänta där hemma med ett vackert barn vid din barm. Tanken på eder är det enda som håller mig vid liv i detta evighetslånga helvete som detta krig kommit att bli. Denna långa tid som gått sedan jag senast fick se dina vackra ögon har känts som en hel livstid. Jag har sett ohyggliga ting Elisabeth, ting som jag hoppas att vårat barn aldrig kommer att behöva uppleva. Det ligger döda män överallt, och jag har tappat räkningen över hur många som fallit för mitt gevär. Jag har dödat allt från vuxna män till unga pojkar som endast var barn fortfarande! Några av dem var till och med mina vänner, jag fann dem hängande i ett taggtrådsstängsel, monstren som vi ser som våra fiender hade inte ens brytt sig om att ge dem en värdig avrättning, de hade skurit av deras pulsådror i ljumskar och armhålor för att de skulle gå en långsam och fruktansvärd död till mötes. Dock har en gnista av hopp tänts inom mig, jag har hört soldater prata om att kriget snart är över, våra fiender håller på att dra sig tillbaka. Jag vet inte om jag vågar tro mina öron ännu, det låter för bra för att vara sant.
Be för mig.
För evigt din Lucas

Käre Lucas 1/12-1865
Jag har nu tagit med mig våra hundar och flyttat hem till mor. Jag ville inte riskera att behöva föda vårat barn i ensamhet, på grund av den karga vintern är vårat hus närapå insnöat. Men jag känner att våren är på väg, och att du kommer med den. Jag saknar dig så att mitt arma hjärta nog brister, jag vaknar ofta om nätterna och famlar efter din hand i mörkret. Jag blir lika förkrossad varje gång då jag minns att du inte är där. Jag oroar mig
varevig dag att något skall hända dig, min älskade. Jag ber för att det där avskyvärda kriget snart skall vara över och att vi skall vara tillsammans igen.
Jag tror att vårat barn känner igen ditt namn, jag tycker att han rör sig mer när jag talar om dig. Jag har förtalt för honom om din styrka och ditt mod.
Vi längtar efter dig, kom hem snarligen.
Med kärlek din Elisabeth

Kära Elisabeth 2/2-1866
Förlåt mig, Elisabeth, för att mitt svar har dröjt, det har varit mycket oroligheter på fältet och postkuriren har tagit alltför lång tid på sig på grund av den stränga kylan och de våldsamma snöstormarna. Men nu har kriget verkligen börjat lida mot sitt slut, man har till och med börjat sända hem små skaror av soldater, de yngsta och de mest sårade. Jag ber för att de klarar av att möta vädrets makter. Jag har bett på mina bara knän att det snart skall vara min tur att fara hem. Men ännu har jag ej fått något besked om när denna dag kan tänkas komma.
Min saknad efter dig växer sig allt starkare när jag ser mina kamrater packa sina ägodelar för att bege sig härifrån och påbörja resan hemåt.
Tro mig, Elisabeth, jag har aldrig älskat någon så som jag älskar dig. Du är den vackraste jag har mött och det käraste jag har.
Jag tänker på dig dag som natt, vi ses snart.
Din Lucas

Kära Elisabeth 6/2-1866
De har nu givit mig lov att resa hem till dig, min älskade.
Mitt tåg avgår om två dagar och jag beräknas vara hemma inom två veckor.
Jag kan inte hejda min glädje. Mitt liv är nu återvunnet!
Din Lucas

Käre Lucas 11/2-1866
Jag visste att de inte skulle hålla dig kvar på den dödsbringande platsen länge till!
Nu när jag behöver dig som mest, är du äntligen påväg tillbaka till mig, jag känner att tiden närmar sig för barnet att födas. Ditt tåg borde nu vara på god väg, jag hoppas så innerligt att resan går väl och att du kommer fram oskadd, trots att vädret tycks bli bara värre och värre
igen. Det är kallare än någonsin här, inte ens hundarna går frivilligt utanför porten. Snön går lilla mor över höfterna, men spåren som blir efter henne då hon vandrar till och från vedboden, snöar igen lika fort som de gjorts. Snön kommer att smälta bort så fort du kommer hem, ty våran kärlek är starkare än någoting annat, Lucas.
Med kärlek
Förevigt din Elisabeth

Kära Elisabeth 17/2-1866
Jag hoppas att detta brev inte kommer att oroa dig alltför djupt, men vi har stött på svårigheter på vår resa. På grund av hårda påtryckningar från andra medpassagerare, körde lokföraren en aning för hastigt för vad tåget klarade av. Rälsen var isbelagd och vi spårade ur i en tvär krök. Men var lugn, min vän, varken jag eller någon av de andra for illa. Vi kommer dock att bli en vecka försenade, men jag vet att du kommer att klara av förlossningen utan mig. Men det grämer mig enormt mycket. I våran del utav landet verkar det som att vädret mildrats en aning och att vintern äntligen börjar att giva med sig. Vi bor tills vidare på tåget och har som tur är proviant nog att klara oss ett bra tag framöver. Reparatörena anländer inom kort, så var inte orolig.
Din Lucas

Kära Elisabeth 22/2-1866
Det är nu sent på natten och tåget är äntligen färdigt för avgång. Jag tycker att vi har stått här alltför länge och jag längtar oerhört efter att få känna doften utav ditt hår igen.
Hoppas att allt är väl och att jag hör ifrån dig snarast.
Din Lucas

Kära Elisabeth 28/2-1866
Det gör mig mycket förundrad att jag fortfarande inte har hört någonting ifrån dig!
Älskade Elisabeth, står allt verkligen rätt till?
Jag oroar mig säkerligen endast i onödan, du har väl antagligen fullt upp med våran baby.
Tåget har anlänt och jag är nu enbart tio mil ifrån dig. Det tar mig cirka tre dagar att vandra. Jag har funnit ett vårtecken åt dig som jag bringar med mig hem. Det blir som du förutspådde; jag kommer med våren.
Din Lucas

Tredje mars 1866 återvänder Lucas till sin kärastes barndomsgård. Han möts aldrig utav sin älskade Elisabeth. Istället kommer tre molokna hundar fram och ger honom inget mer än en halvhjärtad hälsning. Han märker sedan att hela gården tycks vara dämpad. Ingen rör sig och inte heller något ljud hörs. Han bestämmer sig för att gå in i huset, han stelnar till i dörröppningen då han möts av sin svartklädda svärmor.Hon sitter vid en blå vagga, hennes tysta snyftningar får hennes späda kropp att darra. Hon vänder sig om först när en av hans fötter får en golvplanka att knarra. Hon kastar sig genast i famnen på sin svärson och gråter häftigt.
-Kära du, vart är Elisabeth?,frågar han med panik i rösten.
-Jag är hemskt ledsen, hon är borta, förlossningen var för krävande för hennes unga kropp.
Den gamles ben viker sig under hennes kropp och hon faller ihop på golvet.Lucas går sakta fram till vaggan för att se orsaken till sin älskades död. Hans möts av ett sovande litet knyte med sin mors vackra lockar men med sina egna ansiktsdrag. När han böjer sig fram för att se närmare på varelsen, öppnar hon ögonen och ser med två välbekanta, klarblåa ögon rakt in i hans bruna. Just i det ögonblicket klarar han inte av synen av sin dotter, han springer istället allt han kan ut ur huset till Elisabeths grav. Där han sitter på huk och kippar efter andan, minns han videkvisten han tog med ifrån tågstationen som gåva till Elisabeth. Han tar den ur sin ficka, lägger den på graven och viskar
-Ja, min ängel, jag kom med våren, men jag anade aldrig att du skulle försvinna med vintern.

Vårbruk!


Igår var det dags för vårbruk på skolan, och jag blev satt att köra fastgödsel. Jag blev så nervös att jag mådde illa. Som tur var fick vi Kristian med oss, han var jättebra att förklara, jag förstod den tillochmed! ;)


Jag fick min favorittraktor, den lilla New Hollandtraktorn! :)


Vi hade jättefint väder, solen sken hela förmiddagen och det var jättevarmt! framåt eftermiddagen var det inte riktigt lika bra, men det var ändå skönt, och bättre än SMHI nissarna förutspått...=P


Jag gjorde inga stora tabbar och jävlar vad kul det var när jag blåste runt i 25 km/h på småvägarna på väg till och från gärdena ;)


Jag lyckades tillochmed backa rätt snyggt! :D


De nya ettorna var där också, jösses vad de var små! =P


Jag förstår inte riktigt hur de törs glo snett på en...
Det roligaste var när Angelica inspekterade dem på väg ut från matsalen och vrålade sorgset att det ju inte var med några pojkar iår heller! :P
Vi såg till slut sammanlagt fem stycken.

Dagens kommentar!


- om jag blir tvungen att köra med den där jävla Possi stryper jag antingen mig eller henne!


- Jag råder dig att inte strypa dig själv, för det går inte, häng dig istället! Jag vet att det inte är kul om man inte var med, men det var så iskallt att de var roliga, båda två :D






Sen tillbringades natten med Märta, tack för en trevlig kväll <3


Hennes mor uppskattar inte min klädstil;)








Men jag förstår verkligen inte hur vi lyckades trassla ihop benen sådär...:S

Brandlarm och singelångest!

Haha det är minsann inte lätt att leka städare när dammsugaren får en att totalt tappa fattningen genom att börja stinka så förbannat att brandlarmet går igång. Den rykte tydligen rätt bra... Men det var äckli rök som inte syntes utan bara luktade. Märta och jag blev skiträdda när det började tjuta, Märta trodde attd et var dammsugaren så hon kastade sig över den och stängde av, men ljudet fortsatte, så vi fick panik och höll för öronen och blev som paralyserade tills dess att Tommy kom utdundrade från deras rum och slet ut batterierna från larmet. Haha, tur att nån har sinnesnärvaro och TUR att inte Lillys har direktlarm till brandkåren!

Jag var i Kôrka i måndags. Underbara underbara Åmål, efter en dag av galna smärtor i magen, njurar och bröstkorg var jag så lagom sliten, plus att jag hade en allmänt kass dag. Jag saknade Mirran något fruktansvärt och hade dåligt samvete för hur jag behandlar alla.

Det slutade med att Emmiz fick åka hem själv, med en tidigare buss( Förlåt Emmiz<3),>

Kära mor var dock väldigt orolig för mina skumma smärtor, och tvingade mig att lova att jag skulle gå till skolsyster.. Morr, men visst, jag travade iväg och fick pissa i en mugg, det visade negativt och hon hade ingen förklaring på vad det var. Men hon tyckte inte heller att jag behövde kolla upp det eftersom det i princip släppt nu.

Men jag har lite känningar kvar, det var ganska tungt att springa idag, det tyngde en aning över bröstkorgen.

Just ja, jag har blivit tvungen att berätta för mor att jag inte är den andra halvan i nykterist och oskuld nu! Hn pratar om att jag ska vaccinera mig mot livmoderhalscancer, och jag fick då smyga fram att det kanske var lute sent, eftersom jag inte var oskuld...

Hon blev jätteförvånad, hade inte misstänkt nåt! =P

Helgen är över.

Det var mycket roligare än väntat, mycket tack vare bästa sällskapet <3

Vi har för det mesta mockat, mjölkat och sopat foderbord. Men jag har fått köra lite traktor! ;)

Vi har haft bästa vädret ever, hade riktiga sommarkänningar där ett tag.

Erik och Oskar skúlle ju bestämt grilla i fredags, Riktigt lyckat då deras "ved" bestod av häck(!), småkvistar och tidning.

Demie kom förbi och frågade hur det gick, jag skrattade och sa att jag gav dem 10 minuter, sen skulle de tröttna och steka sina hamburgare istället.. Jag hade fel, det tog 5, efter cirka 7 satt vi inomhus och kollade på Mr Cowboy när han var med i Talang. Alltså, det var det vidrigaste jag sett..

Vi hade grillning ikäll istället, mycket trevligt! :)

Ibland undrar jag om Erik tycker illa om mig på riktigt.

Första riktiga soldagen idag, satt utan byxor utanför gympasalen på lunchen.

Jag slipper träffa Birgitta på fredag! Jag har inte träffat mamma på ett par veckor, men vill inte göra det när B är hemma hos oss. Jag tål inte människan, speciellt inte nr hon är full. Så jag ska ha en mycket efterlängtad gnällkärringkväll hemma hos Märta istället <3

Jösses, jag hade massor att skriva idag ju.

Jag är så trött, orkar inte engagera mig.

God natt.

Idag var det vårfest, elevernas variant på skördefesten, jävlar vad kasst det var. I princip det enda som var roligt var såklart Emils Björn Gustavsson inspirerade striptease, men även Anna Blomqvists variant på PeddoAnne . Fast nästan bäst var som vanligt Jonas armar ;) Grr, bara synen av dem gör en nästan kåt ju ;)

Fast hade en trevlig kväll med dans, mindre trevligt är bara att mina byxor är skitiga som aset av det där vidriga golvet i maskinhallen. Hur får man bort sånt? Räcker vanlig maskintvätt?

Vi har också varit och handlat mat inför helgen! Jag ska ju ha jour tillsamans med Erik, Oskar, Amanda <3,>

Och jävlar vad vi ska äta! Vi har 3 kassar á 800 kr som 4 pers ska ha på 2,5 dagar, för Erik och Oskar skulle prompt köpa eget, våran meny föll inte herrarna i smaken !

Nu skulle jag behöva duscha och städa duschar(!) Orkar dock inte det senare iaf, får ta det imorrn nån gång, när jag ska hinna det förstår jag inte, men den tiden den sorgen!

Hemlängtan.