Det finns få saker i den här världen som jag älskar mer än böcker, det har jag ju berättat om förut.
Men samtidigt påstår jag mig vara en människa som älskar livet.
Är det bara jag eller osar det lite dubbelmoral?
Det jag älskar mest med att leva är att leva någon annans liv? Ett uppdiktat liv.
Jag är ibland lite rädd för att bli så uppfylld av andras upplevelser att jag glömmer bort att göra egna.

Vem är du, vem är jag? Levande charader.

Samtidigt som jag plöjer genom andras historier kämpar jag för att skriva min egen. Jag diktar upp mitt eget liv, för att någon annan ska kunna leva genom mig.

Jag vill vara originell. Värd att läsa om. Speciell, minnesvärd. Jag vill sätta spår hos människor.
Jag vill få er att skratta. Är ni för torra för att skratta för er själva vill jag iallafall få er att fnysa roat, dra på ena mungipan eller lyfta ena ögonbrynet. Väcka någon form av reaktion i era tröga skallar.
Jag vet att jag kan.

Men istället är jag dyster och deprimerande.
Jag är inte riktigt i form känner jag. Ha lite tålamod med mig bara, det går över.
Tittar jag bakåt har jag inte skrivit ett riktigt bra inlägg sedan det om morgnar.
Jag hade tröttnat på mig om jag var ni.
Herregud, det var längesen jag hade en så här urusel period.

Call your girlfriend!

Störd helg, fin helg, full helg, vinhelg, bolshelg.

Vad osäker jag blev nu, vad konstigt ordet helg ser ut när man skriver det.

De flesta antar jag känner till min filosofi om idéer och deras genomförande.
I lördags fick jag förslag om en idé som aldrig ens borde fötts.
Andras pojkvänner är en väldigt tunn is att beträda.
Och av alla pojkvänner på jorden så var det tvunget att vara den!
Hej och hå, jag får svindel av bara tanken på vilket högt pris som suttit på mitt huvud om jag faktiskt gjort något!


"... Låt aldrig någon säga något annat!

Grön Bölls, Loka citron och limejuice, intages bäst på  badrumsgolvet.

Hahahah jag dör lite inombords. En sån jävla drama queen!

Det är också första gången på flera år jag intre vet om en flaska färg räckte. ÅNGESSSSSSSST

Ordinary story

Herregud hjärtan, jag har så mycket bäbisbilder att ni har ingen aning. Men hur söta är de inte?!

På tal om det här med groteska framtänder liksom! Haha.
Ni måste ju erkänna att jag börjar bli bättre på det här med egobildandet, jag är ju för jävla söt.
Det här är nog det närmsta min egen naturliga hårfärg jag varit på många många år, det är inte färgat sen januari och då tonades det.
Undrar varför jag alltid färgar över det, jag ser ju ut som en skabbräv.
Nu är det iallafall adjöss med fulhuvudet, puss!

I never claimed to be a saint

(Japp. Snuff.)

Det här är väl lite av en fortsättning på mitt senaste inlägg.

Jag känner att jag behöver klargöra ett par saker.
Jag tror mig på intet sätt stå över någon form av utseendefixering.
För det gör jag verkligen inte, att tro att man gör det känns väldigt naivt och blåögt.
För helvete, jag sminkar mig ju, rakar mina ben, plockar mina ögonbryn, färgar mitt hår tatuerar mig, köper kläder och älskar skor. Bland annat.
Bäst av allt är ju fortfarande att jag blir arg på fula människors existens.
Det begriper väl alla människor att jag inte föredrar att gå i trettoncentimetersklackar när jag är ute för att de är så hiiimla sköna?! Det är för att de gör mig snyggare, punkt.
Dessutom klagar jag ofta över mina groteska framtänder, blekfeta mage, min behåring, breda revben och avsaknad av midja.
Men ärligt talat.
Om en god fe skulle komma rännande, köra upp sina uppblåsta tuttar i mitt nylle, fyra av ett hårt blekt leende bakom svullna läppar, vifta med trollspöt och kvittra
Men kära älskling, det ordnar vi!
Skulle jag göra det då?
Aldrig i helvete.
Jag behöver inte filas till, passas in och måttbeställas.
Jag vägrar köpa lögnen att det skulle göra mig till en lyckligare människa.
Dessutom skulle jag sakna att ha någonting att gnälla på....

Plastic fantastic

Tror ni det är nåt särskilt de vill säga mig hjärtan?
På riktigt. Två av fyra förespråkar någon form av "finjustering".

Nej jag vill inte se ut som en barbiedocka och nej, jag vill inte blåsa upp mina läppar ännu mer, då skulle de sprängas.

Med tanke på vad vi (främst kvinnor skulle jag vilja påstå och jag vill inte höra nåt tjafs om hur synd det är om karlar och deras ideal) tvångsmatas med för syn på oss själva och våra kroppar, är det konstigt att brudar lider av dåligt självförtroende, att ungar som knappt fyllt tio vill banta och att så många skadar sig själva på ett eller annat sätt.
Vi fostras inte längre till tänkande individer, nu mer än någonsin ska man passas in i mallar.
Media talar inte om för oss att det är möjligt att förbättra våra utseenden.
De talar om att du SKA vilja förbättra ditt utseende.
De hånar oss med självkänsla.

Save your breath I will not care.

Jag renrakar ju inte ens fittan för fan.

So save your breath, I will not care

Efter alla kvällar av oavbrutet lyssnande på flummiga idiotlåtar och popfjoll har turen ikväll kommit till Slipknot's Snuff.
Den har spräckt någon form av bubbla, den får mig att känna mig liten.
Både ung och liten.
Det skulle inte göra nåt med lite sällskap idag.

Jag skyller det konstiga kvällshumöret och ensamhetskänslan på att jag fryser. För det gör jag, herre jösses.
Tre timmar i ridhuset och barnmatningar i storm är inte bra för mig.

Nu ska jag diska, hej då.