Snacka om att jag har tappat formen. Jag har misslyckats med att ta en ordentlig sovmorgon 2 dagar i rad nu. Strax före åtta pallrade jag mig upp igår och halv 10 idag. Två veckor kvar till nästa chans, strålande.
Världen ÄR liten.
Jag känner inte ens tio pers i den här stan, men när jag var på ikanohuset förut, precis innan jag skulle gå därifrån, lyckades jag springa på två av dem, Morgan och Stellan. Så jag slog mig ner hos dem innan jag drog mig vidare till Biltema för att köpa en flaska låsspray till min cykel. Jag trodde nämligen att det kärvat ihop totalt, då varken jag eller Dan fick upp det innan vi skulle iväg till bion igår.
Jag började få lite panik för Märtas skull, eftersom hon har min lilla blå till skolan om dagarna.
När inte heller låssprayen funkade och låset fortfarande satt som berget började jag och Dan diskutera hur vi skulle bryta upp det på mest effektiva sätt. Men det är ett ordentligt lås, så det är ingenting man gör bara sådär.
Så innan operation lås skulle ta sin början ringde jag ett fåfängt och idiotiskt samtal till Märta för att fråga om hon gjort nånting med det.
Hon hade naturligtvis bytt lås. Mitt lås sitter på hennes cykel, och hennes lås på min. Inte så jävla konstigt att det inte ville gå upp.
Världen är även liten på andra sätt.
Jag slår vad om att 90 % av Linköpingsborna är under 1.70 m långa. De är SÅ SMÅ!
Min förälskelse i Alice dog lite litegrann igår, för trots att Afterlife är Resident Evilseriens näst bästa film (mycket tack vare de feta effekterna, det var jävligt coolt i 3D) så var hon alldeles för... Glad?
Bara kommentaren "tack för att du gjorde mig människa igen" var fel. Hon ska vara arg och gangsterbitchig.
Men Resident Evil har ju fortfarande ett av världens bästa soundtrack, m-m-m. Det är värt att se dem bara för musiken´.
Men nu ska jag dra mig ut till stallet, innan kvällens inplanerade städning + valvaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar