Is our secret safe tonight?
And are we out of sight?
Or will our world come tumbling down?
Will they find our hiding place?
Is this our last embrace?
Or will the walls start caving in?

Muse har fått agera soundtrack åt dagen.
Har varit för trött, för snurrig, för ofokuserad, för off för mitt eget och andras bästa.

Jag hade ett ögonblick av en sån våldsam flashback på bussen hem idag, min första förälskelse från sjuan klev på. Herregud vad han var lik sig, förutom att han var mer manlig än den lilla pojken jag blev kär i. Jag har inte sett honom sen åttan eller nåt, så ett ögonblick trodde jag nästan att jag var häftig och gick på högstadiet igen. Så det här har blivit en nostalgieftermiddag, med en promenad i sällskap av världens bästa Acta och minnena.

Men jag ska ut till nuet, till Lille Skutt, sen blire antagligen bricken.
Jag tycker också att Robin ska komma hem, jag behöver honom. Det är en sån dag.