Vilken jävla kväll.

Åkte in till Karlskoga för att tigga lite piller av farbror doktorn, snön vräkte ner, hamnade hos en läkare som knappt kunde prata svenska och höll på att får göra mitt tredje klamydiatest sen november. Nej tack.

En timme senare sätter jag mig på bussen tillbaka igen, och tror jag att jag får en lugn kväll med tidig sömn? Nä, just det.
Är det inte kallvatten så är det ommöbleringar, är det inte ommöbleringar r det surdegar, är det inte det heller är det.. Mjölkkartonger. HELA rummet var överfullt med deras jävla kartonger. Jag ringer Märta (varför är det alltid jag som hittar sånt här?), får fetaste utskällningen och påbörjar projektet att tömma rummet.'
Märta komme rtillbaka, får ett raserianfall som blir värre av att jag skrattar åt spektaklet (vad ska man göra?) och börjar skrika, hoppa på kartongerna, ramlar, skriker mer, sparkar en sko i huvudet på Johanna, slår upp takplattorna, och kastar kartonger hysteriskt omkring sig.

Och inte nog med detta. Plötsligt går brandlarmet. Tack så jävla mycket för den. Det tjöt i säkert 20 minuter, och det var ett så vidrigt ljud. Fast det var inte vårt fel, tro det eller ej.

Nu är vårat rum iallafall tomt, tyst och jag ska bara duscha och sen sova. Kanske läsa lite i Jenny. Eller läsa om slutet på Den som vässar vargars tänder, det var en smula... Obegripligt.
Åh duscha<3 Det är en lyx jag inte unnat mig sen... Djur började leva på land ungefär.