Booh, sitter på skolan ensam i vårt rum och smiter ifrån pluggande. Tröskor i praktiken i all ära, men teorin suger så jävla hårt.

Nåt annat som suger om möjligt ännu hårdare är som vanligt bristen på tid. Jag kan inte låta bli att känna mig otillräcklig när jag måste prioritera bort saker och människor jag annars skulle vilja träffa/göra.
Jag vill kunna göra allt, och satsa 100 % på allt jag gör. I nuläget hinner jag inte med ens hälften av allt jag drömmer om att göra och jag hinner definitivt inte med mig själv. Jag får dåligt samvete när jag måste säga "Nej, jag har inte tid", klämmer ihop allt jag har att göra och försöker försöker och försöker vara människor till lags, samtidigt som jag vill hinna med hästarna och skolan mitt i allt,
Förlåt alla,