Ditt jävla as. Vad fan tror du gubbjävel, hur VÅGAR du höra av dig nu? Det har du väl inte gjort på 10 år? Vad har fått dig att komma på det NU, snart 17 år senare? Tror du på fullaste allvar att jag är intresserad av att träffa dig, ditt fega kräk? Och när du inte ens vågar stå för att du faktiskt ringt, utan bara vill att kära mor ska smussla och smyga för att få reda på vart jag står, IFALL du skulle finna dig själv modig nog att faktiskt träffa mig?? Nej du, glöm det. Jag vill inte se dig, inte höra din röst, inte veta av din jävla existens. Jag är vuxen snart. Inser du det? Vart har du varit hela mitt liv? När jag växte, tappade tänder, lärde mig prata, lärde mig gå, lärde mig ria, fick min första egna häst, lärde mig älska, lärde mig hata, lärde mig att människor inte är värda någonting, att jag själv inte var värd någonting, vart var du då?När jag blev kär, fick mitt hjärta krossat första gången, första fyllan, betygen, genom mina förändringar, mina framgångar och mina bakslag, vart i helvete var du då?Hur kommer man ens på tanken, att ta igen allt det där, att försöka lära känna någon, hur kan man vara så jävla dum? Det funkar inte riktigt så.
Du är ingen för mig, du var så nära död man kunde bli. Kan vi inte bara fortsätta så?
Jag vill ha ur dig ur min kropp, få bort dina smutsiga gener och ditt smutsiga blod. Jag hatar dig och jag hatar mig själv för att jag är oförmögen till detta.



Knäppskallarna. Knasbollarna. Idioterna. Galningarna. Marsmänniskorna. "Who loves Aladdin Sane?"
Gossar och töser som inte är som de ska, de som inte kan dölja att de är av en annan sort.För det syns på dem. De bär sitt särmärke i pannan, på handleden.
Deras annorlundaskap är präglat i deras hud, i deras lukt, deras sätt att andas, deras stora, svarta ögon.
Mitt folk. Mina bröder och systrar.
Vampyrer som söker vampyrer.
Monster som söker monster.
Svanar som söker andra svanar.
Ni finns. Ni är underbara.
Jag har blivit Jonas Gardellfrälst.