Är 18. Är sugen på fest. Är sugen på att gå ut och härja, fredag med Märta blir säkerligen succé, det brukar bli det på ett eller annat sätt när vi är inblandade.
Nu är projektarbetet uppstartat ordentligt, nu finns Pållekollen som registrerat UF företag, så nu är det bara att tuta och köra.
Planen för dagen blir att ha tråkigt, plugga, städa och göra en massa andra äckliga nödvändigheter.
Christoffer är ju bara för härlig, inte ofta lärare frågar vart man kan hitta musikvideor i Rammstein - Pussy's kaliber!
Men nu borde jag sätta igång om jag ska få nåt gjort.
Vi ses i helgen, och dimman!

Bakfulla tankar och tycken av ett födelsedagsbarn.

Helgen har varit fantastisk. Det började bra redan i torsdags kväll när jag fick besök av en ung herr pojk, som gjorde mig sällskap i min icke knullvänliga säng, och var veckans hjälte i N3A efter sin traktorväxlingskommentar!
Temat i helgen känns som om det varit "slutkörd". I fredags orkade jag knappt ta mig ut genom dörren efter att vi kommit hem, så det blev mamma, Robin, godis och Män som hatar kvinnor.
Lördag blev det middag med Robin, och sen ninjade jag mig in på Statt. Vad är grejen med att fylla 18 om man ändå tar sig in på krogen?
I oktober blir det gaddning, ska ner och prata med honom på fredag! IIIIIIIIIH!
Note to self: Åk aldrig aldrig buss utan ipod mer, ljud av människor som pratar är vedervärdigt!

HAHA! Gud läser min blogg. Att mejla eller smsa böner till svenska kyrkan är bara skit, jag är den nya Människotransan!
Skutts svullnad hade gått ner igår.

Och plötsligt blev jag skräckslagen för mitt eget liv. Vad gör jag egentligen?


Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö



Jag vill att Skutt ska bli bra. Nu tack. Svullnaden på benet går ju aldrig ner, och såret ser ut som om det övergått till mugg, vi förstår ingenting, men tvättar och smörjer allt vad vi orkar.
På torsdag börjar skolan, jag vill inte.
Helgen var ett äventyr.

Är lagom nöjd. Kom just till Åmål och har kommit på god väg att bli sjuk.
Fryser som bara fan, har ont i huvudet och är tröttare än tröttast.
Jaja, får bli att sova tidigt idag, och hoppas på att jag känner mig bättre imorgon.

Skutt rullade fast härromdan. Så brutalt fast att han satte ett bakben igenomboxgallrena, så panikslagen undrar jag om jag nånsin varit, jag trodde att han skulle dra sönder sig och bryta allt som fanns i det där benet. Han är svullen, men knappt halt längre, så vi håller tummarna att han klarade sig bra.

Jag dränkte en fästing nyss. Eller ja, jag dränker en fästing just nu. Hur lång tid tar det för en sådan att drunkna?
Jag hittade den krypande längs mitt smalben när jag satt i vardagsrummet, hade just ätit frukost och läste "Belle de Jour, en eskortflickas öden och äventyr" (rätt högt underhållningsvärde I tell you!)
Vad skulle jag göra med den? Jag var ju barfota, så jag ville ju inte gärna trampa ihjäl den. Jag tog upp den i handen, la den i skålen som det fortfarande var fil i botten på, och lät den ligga där, fastkletad. Ett ögonblick senare fick jag dåligt samvete över det, så jag tog ut den i köket (skålen alltså, inte bara fästingen), funderade på vad jag skulle göra härnäst. Det slutade med att jag la den i en stor skål som stod i vasken och var full med vatten, innan jag ögonblicket försent kom på att jag ju kunde ha spolat ner den i avloppet iallafall.
Det var kanske inte så mycket snällare än att låta den ligga i filen, eller?

Jag känner inte för att sova. Ligger här, lyssnar på Hans Zimmer, Röyksopp och vill bara inte. Jag har tänkt mycket på J ikväll. Jag vet inte varför riktigt. Det kändes konstigt, för det var längesen nu det hördes nåt därifrån.

Jag har också slagit mig att jag nyss, eller ja, relativt nyss, genomgått ett byte av umgängeskrets -igen.
Det är visserligen inte så omfattande som när jag började gymnasiet, men många nya har tillkommit under det senaste halvåret, och på annat håll finns såna jag känner för att släppa taget om, jag klarar inte längre. Och folk försvinner. Fler och fler försvinner, och det känns som om jag snart kommer vara ensam kvar här.
Men jag vill tacka dem som faktiskt finns. Som finns nu, kommer finnas och speciellt den som alltid funnits. Dig släpper jag inte.
Och jag vill be om ursäkt till samtliga för att jag är så katastrofalt dålig på att höra av mig.

6 månader förresten.
Dina kyssar smakar bättre och bättre för varje gång mina läppar möter dina.
Varje dag tror jag att jag älskar dig så mycket man möjligtvis kan älska en annan människa, när jag vaknar i dina armar dagen därpå, ser in i dina ögon och ser kärleken där, hör dig viska "jag älskar dig" och känner dina läppar mot min hals inser jag att jag älskar dig lite mer än jag gjorde dagen innan.