Jag uppskattar inte mitt humör, varken igår eller idag. Minst igår faktiskt, jag lider med de krakar som fick dras med min närvaro. Jag skyller på febern. Idag är det lite bättre, både humör och feber, mest pga febernedsättande. Men jag ska väl inte ta i så jag kräks, utan kan ju lätt erkänna att jag är hatisk och bitter, som vanligt. Därför tänkte jag nu ödsla några dyrbara sekunder på att skriva om dagens största hatobjekt - mannen på bussen.
Denna man kliver på 700:an i Karlstad och sätter sig snett bakom mig. Bara uppsynen av honom kunde ju driva en smått till vansinne, en råttliknande liten karl, med vass näsa och en flint som var kalare än en nyvaxad rumpa. I denna flint hade han märken som såg ut som om hans mor när hon fick syn på hans gräsliga uppenbarelse satte fingrarna i fontanellen för att klämma ut hans ögon och på så vis göra honom lite vackrare. Hans klädsmak var ju inte heller de skönaste mina ögon jag skådat, han hade kritstrecksrandig kostym, som satt illa och gjorde att han såg ut som en clown, under en regnjacka, och detta avslutades med ett par slitna bruna joggingskor från tiden då Moses låg i vassen. Men detta är inte anledningen till att han förtjänar min uppmärksamhet, utan den anledningen är att gubbfan satt i de 20 minuter det tar att komma ut till Lillerud och gastade i sin jävla mobiltelefon, hans vidriga lilla röst skar genom mitt snorfyllda värkande stackars huvud trots att jag dånade Static-X på högsta volym i Ipoden hela vägen. Jag satt och blängde argt på honom cirka 18 av dessa 20 minuter, men han förstod inte mina hatiska ögon och glodde tillbaka som ett korkat får och gastade lite till. Fast jag lyckades frambringa lite vett och sans och motstod frestelsen att köra ner telefonen i halsen på honom och kasta honom åt helvete. Då kände jag mig duktig.

Robin Nilsson, jag älskar dig :)

Att skaffa, eller inte skaffa barn.

Det är frågan.

kan du inte byta ut ditt liv så byt kanal.


Synd bara att mitt liv fastnat i snabbspolning och jag får inte grepp om det.
Bara 4 veckor kvar till sommarlov, och minst 15 inlämningar/prov tills dess.
Och till sommaren ska jag fortsätta rida Theo. Myshäst :)
Nu ligger jag här och väntar på att illamåendet från penicillinet ska gå över, sen ska jag göra nytta. Jag lovar.

Första praktikdagen överlevd. Jag har mest hela dagen lagat en elevator, jag låtsades vara teknisk och en smula smart, jag lyckades och blev stolt. Vi matade också lite kor.
Jag gillar min APU-plats. Vi har just klivit ur jacuzzin, det var så skönt att jag nästan fick en spontanorgasm när vi låg där. Oskar sa att den var liten. Javisst, Emmiz och jag fick lätt plats tillsammans. Klockan är 22,41 och jag ska sova. Är löjligt varm, trött och allmänt lycklig över livet, snart är det sommar, som alltid ;)
En nackdel är dock att vi redan börjat sprida en lukt av ko i källaren. Om inte vi vill dö innan de här nio dagarna är slut så tror jag att vi måste göra av de där kläderna nånstans. Tvättstugan är en idé.

Mormor vill göra sig av med stugan. Robin och jag ska åka och titta på den nån dag när jag har kommit hem. Jag vet inte om jag vill ha den. Men jag vill inte göra mig av med den. NostalgiFraj skriker NEJ i hela själen på mig, jag är uppvuxen i det där rucklet ju. Och fatta vilka mysiga öl-och grillkvällar man kan ha där ute. Om nu folk känner att det är värt att ta sig ut till Ölme och en liten stuga utan vare sig rinnande vatten eller el det vill säga.
Jag kom att tänka på en sak. Redan för flera år sen konstaterade jag att gamla människor pratar inte om sina vänner. De pratar bara om sina döda vänner. Jag vill inte bli gammal.

Nu blev klockan plötsligt 22.58. Godnatt.

Mellan rummen finns rum som är större än rummen.
De ingår inte i värderingen, ty vi kan inte vistas där.
På gångstråken mellan parkeringsplatserna möter vi vår tillkommande.
Utan att märka när det händer.
Hinnorna som skiljer oss från vansinnet, fallet, monstren är så tunna.
Pappersväggar, bara..

John Ajvide Lindqvist är kärlek. Jag måste läsa Människohamn. Men först måste jag sova.
Första natten ensam på en vecka. Yes.

Torsdag. Nej jag får faktiskt ingen panik alls. Lovet är snart slut, sen är det en vecka i skolan innan praktiken, efter praktiken är det nästan sommarlov. Jag måste ju göra fysikprov. Och labrapporter, hitta på en lab i kemin för att bevisa att den allmänna gaslagen stämmer, få in arbeten och gärna hinna andas däremellan. Tack. Sen är det ett år kvar. Vad ska jag göra sen? Herregud, snart är jag en stor flicka, med krav på ansvarstagande och en plan för hur jag ska bli något. Hjälp mig. Jaja, först är det några sista dagar lov att se fram emot, Örebro med Märta imorgon, och ett par nätter till med sällskap. Mmm.
Soldag idag. Tillbringade förmiddagen på Robins altan, hur mysigt som helst.

Och till helgen blir det att fira Johan och det faktum att han blir 20. Gamla karln.


Jag börjar bli jävligt trött på att min dator tjatar om att mitt Windows inte är äkta.
Words are very unnecessary
They can only do harm. <3

Jag kom just på en sak. Depeche Mode är mycket bättre om man är kär. Yep.









Strangelove
Strange highs and strange lows
Strangelove
Thats how my love goes