Okej. Jag försöker en gång till.

London. En galen stad där sirener och flygplan hörs likt trafikbuller hemma.
Det är människor överallt och jag känner mig som en myra i en stack. Fast det är helt fantastiskt. Jag vill inte hem. Jag är ju här med de bästa, och Robin kom idag :)
På tisdag bär det av, då ska jag flyga igen. Brr.

Booh, sitter på skolan ensam i vårt rum och smiter ifrån pluggande. Tröskor i praktiken i all ära, men teorin suger så jävla hårt.

Nåt annat som suger om möjligt ännu hårdare är som vanligt bristen på tid. Jag kan inte låta bli att känna mig otillräcklig när jag måste prioritera bort saker och människor jag annars skulle vilja träffa/göra.
Jag vill kunna göra allt, och satsa 100 % på allt jag gör. I nuläget hinner jag inte med ens hälften av allt jag drömmer om att göra och jag hinner definitivt inte med mig själv. Jag får dåligt samvete när jag måste säga "Nej, jag har inte tid", klämmer ihop allt jag har att göra och försöker försöker och försöker vara människor till lags, samtidigt som jag vill hinna med hästarna och skolan mitt i allt,
Förlåt alla,

Helvete vilket jävla väder! Jag kom just hem från stan där jag fikat med Johan, och träffade även Robin, Annika och Sissela :) Cyklade hem i världens blåst och ösregn, det gjorde ont när dropparna träffade en! När jag cyklade på vägen förbi Boda Borg kom en sån kraftig vindstöt att den höll på att slita´ omkull mig! Jag vinglade och ramlade nästan, det var precis som att cykla in i en vägg!
Shit, jag har inte många minuter över på dagarna längre, har redan hunnit rida med Märta idag också =P
Tränade med åsnan första gången igår, det var som att försöka böja runt en 9 meters träplanka samtidigt som man ska ha den att springa för egen maskin också! Men han mjuknade en smula på slutet, då blev han inte riktigt lika kamelartad ;) Hans stora fördel är definintivt hans skritt! Det är det enda han gör någorlunda energiskt :P Men han är söt ändå^^

Tack för kvällen igår förresten Märta :)<3

Det här är fan galet. Jag måste sluta äta. Nu.

Var och hälsade på Sissela i Örebro idag. Vackra vackra hon. Vi mötte halva Sverige där kändes det som. När jag och Anders klev ut från hissen mötte vi hennes far och Sandy, när vi stod och pratade med dem kom Annika, och därinne var Jimmy och hennes mamma.
Det var underbart att se henne igen, jag har ju vant mig vid att umgås med dem mycket, så en månad var ganska jobbigt..^^
Och peruken! Ojojoj, hon var hur fin som helst i den!
Men jag tänker inte ljuga. Det skrämde mig en smula att se henne med de där grejerna i halsen..




Att skaffa eller inte skaffa löshår, det är frågan.

Trött trött trött. Är iaf hemma nu, men är mer död än levande. Jag kan dock inte somna.. Dels är sängen för stor och tom, och dels är jag för trött. Jag hatar det verkligen.

Så nu sitter jag här och byter musik på ipoden, ska snart ge sängen en ny chans. Ciao.

Jag hoppas att ni iallafall anar vad förbannad jag hade blivit...



Fy fan, det suger att gå miste om ALLT. Jag vill hem. Nu.

Det här är helt sinnessjukt. Vi har gått från att ha 7 hästar till att ha fler hästar än boxar. Pether sa nämligen att det inte skulle komma några elever efter Falsterbo eftersom stallen ska målas om. Vi var jätteoptimistiska och hade tillräckligt med boxar för att tömma stora stallet på hästar på en gång tillochmed! Det var fram tills dess att det börjar trilla in folk. Så nu har vi dels ingenstans att bo, jag bor på soffan igen, och vi har inga platser till hästarna. Vi har 2 stycken (Wille och Anea) som bor ute i hagen..=P Men nu är iallafall lilla stallet klart, så nu ska vi påbörja projekt stora. Vi blir tvungna att ta 2 boxar i taget, det kommer ta en halv jävla evighet.

Vi tog värstamysiga turen till stranden häromkvällen.. :D Det måste vi göra om, och så måste vi gå ut eller nåt så jag får fixa till mig litegrann^^ Jag överlever inte en månad som en lodis :P

Well well, nu ska jag fortsätta njuta av ledigheten och gå ut och steka i solen ett slag, Ciao!